Första blogginlägget - om Tibble gymnasium

Detta är mitt första blogginlägg. Lite pirrigt, men välkommen om du hittat hit. Min avsikt är att granska och kommentera viktiga politiska frågor i Täby och att göra det mer grundligt än vad som ryms i den allmänna debatten.

Det känns naturligt att börja med ett inlägg om Tibble-affären. Redan när moderaterna 2005 lovade bort skolan till en av rektorerna var det uppenbart att det fanns en marknad för gymnasier och utbildningsföretag. Flera viktiga köp hade uppmärksammats i media. Utan att diskutera saken med sin koalitionspartner folkpartiet drev moderaterna i smyg processen i över ett halvår innan det blev känt att Tibble skulle bli friskola. Moderaterna visste att vi skulle ha sagt nej, och det med mycket goda skäl. I valet 2006 låtsades moderaterna, allt för att inte skrämma bort några väljare, att de ännu inte hade bestämt sig.

Jag vill påstå att få politiska frågor är så allmänt kända i Sverige som denna. Genomslagskraften har varit enorm. De miljoner som nu satsas på bilden av Täby och på kommunens varumärke görs tyvärr utan att någon på allvar analyserat de faktiska effekterna av Tibble-affären och några händelser till.

Alltför ofta tror folk, trots all media, att kommunen sålt skolan för billigt. Men ärendet i KF maj 2007 rubricerades som överlåtelse. Rektorn fick skolan i present av kommunen. Det är själva grunden i idén om avknoppning. Det som köptes var inventarier för ca 9 mkr. Utrustning, t ex datorer, och annat som skulle ha kostat mycket mer att införskaffa som nytt. Ännu idag har TFG (Tibble Fria Gymnasium) inte betalat av hälften av det som kommunen lånade ut när ingen bank ville låna ut pengarna till TFG.

Det enda argument som öppet redovisats är vikten av ”kortare beslutsvägar”. Samtidigt var elever och personal starka motståndare till planerna. Det verkliga skälet till privatiseringen är att moderaterna på allvar tror att privat alltid är bättre än kommunalt. Dessutom tror de att skolan kan fungera som vilken grönsaksmarknad som helst. Konkurrensen ska ordna kvalitet och lägre kostnader. Politiker behöver inte bry sig och inte lägga sig i.

Leif Gripestams (M) försvar är att ”vi trodde” eller ”vi visste inte”. Det är ingen trovärdig utgångspunkt vid lagbrott. Den som brutit mot lagen ska nog inte räkna med att den argumentationen håller i rätten. Alla andra visste och särskilt de som använde det sunda förnuftet. Politiker ska inte kunna ge bort något med högt värde som tillhör medborgarna till någon som i förväg valts ut. Det kan bara inte vara tillåtet.

Den 28 september ska kommunstyrelsen svara på EU-kommissionens frågor om Tibble. Ärendet är anmält till EU och ett skadestånd, för brott mot EU-fördraget, för Täby kommun kan inte uteslutas. Dessutom finns det risk att den som otillbörligt gynnats, alltså TFG, får betala skadestånd i form av differensen mellan bedömt marknadspris och faktisk köpeskilling, vilken alltså var 0 kronor.

Vi är flera som överklagat moderaterna beslut den 15 juni att inte följa lagen, alltså rent lagtrots. Dessutom har Conny Fogelström (S) anmält hela ärendet till JO. Conny kallar Täby kommun ”en bananrepublik”. Det är färgstarkt. Sen följer vi också EU-processen.

Men Leif Gripestam (M) viker sig inte. Här ska ingenting ändras. Vi har egen majoritet och ingen ska komma och bråka med oss. Privat är alltid bättre än kommunalt. Och detta även om moderaterna har egen majoritet som i Täby. Men något har Leif uppfattat. Vid flera tillfällen har han försiktigt sagt att ”Tibble var kanske inte världens bästa beslut”. Det är imponerande. I normala fall är alla de beslut som Leif och Täbymoderaterna fattar världens bästa beslut. I världshistorien.