Om historia och religion i skolan

Det pågår en spännande och bitvis upprörd diskussion om historia och religion i skolan. Också här i Täby har frågan ventilerats. Jan Björklund kommenterade nyligen Skolverkets signaler om en historieundervisning i skolan som inte innefattar antiken och medeltiden. Dessutom lär det finnas förslag om att Kristendomen i skolans religionsundervisning inte längre ska ha någon särställning. Jan Björklund garanterade att dessa scenarier inte kommer att förverkligas så länge han är minister. Som lärare i historia, religion och samhällskunskap vill jag gärna lämna synpunkter.

För det första är det självklart att vår egen historia och händelser viktiga för vårt lands utveckling ska ha ett större utrymme i skolan än andra länders och andra världsdelars. Kristendomen har haft större inflytande och större betydelse för Sverige än andra religioner och detta ska givetvis återspeglas i undervisningen.

Det får inte innebära att vår egen historia och Kristendomen glorifieras eller framhålls som bättre än andra länders historia eller andra religioner. Så har tyvärr varit fallet under lång tid och möjligtvis ser vi en kvardröjande reaktion mot detta i de förslag som förs fram. I dagens värld är det nödvändigt att förstå både varför vårt eget och andra samhällen har utvecklats som de har gjorts.

Hur alla ämnen ska få plats i skolan och hur viktiga ämnen ska få tillräckligt med timmar är ständiga problem. I det framtida gymnasiet ska alla elever garanteras minst 50 timmar historia och lika många lektioner i religion. På studieförberedande program blir det fler. Trots att historieämnet stärks kommer ändå inte lektionerna att räcka till.

Nu har det från olika håll föreslagits att ämnena religion och historia ska förenas till ett. Det tycker jag är en utmärkt idé, i synnerhet för gymnasiet. Ämnet skulle kunna heta historia med idéhistoria och religionskunskap. Kursen i historia är full med religion och vice versa. Religioner och olika idéer samspelar alltid i olika skeden med historien och med samhälle, kultur, styrelseskick,förutsättningar för försörning,klimat, krig och konflikter etc. Alla religioner har uppstått i en viss historisk situation och en viss historisk miljö. Alla religioner har förändrats, utvecklats och reformerats i samspel med eller till följd av vad som skett i samhället.

Ett sammanhållet ämne skulle ge lärarna och eleverna betydligt mer tid och väsentligt större möjligheter till en undervisning som syftar till sammanhang och förståelse. Religion och olika idéer kan inte och ska inte brytas ur sitt sammanhang och mer lösryckt återkomma till eleverna vid olika tillfällen. Insikt och förståelse är en grundläggande förutsättning för tolerans och respekt för olika åsikter och traditioner. En av skolans viktigaste uppgifter idag borde vara att vaccinera eleverna mot olika former av extremism. Då blir det viktigt att se vilken roll religion i olika former och vid olika tidpunkter har spelat och spelar även i dag.

De som motsätter sig ett förslag som detta kanske gör det med hänvisning till religionens betydelse och det unika med religion. Men religionens betydelse och olika former av religioners inre liv och utövning av olika religioner är verkligen också en del av människans historia. Kanske dröjer sig några kvar vid frågan om religioner är något som skapats av människor i olika historiska miljöer och situationer eller om religioner och gudomligheter är något som helt utan relation till samhället på något övernaturligt sätt kommit till människorna från himlen, molnen eller via ett åskväder. För mig är den frågan lätt att besvara.