I måndags diskuterades Täbys ekonomiska planering i fullmäktige. Moderaterna försvarar hårt sina nedskärningar och hävdar att fjolårets dystra prognoser tvingade fram snabba åtgärder. Idag kan vi kalla många av besparingarna förhastade och onödiga. I november visade SKL:s prognoser för Täby ett underskott 2011 på 15 mkr. Idag har detta vänt till ca 20 mkr i överskott. Om vi ser till vad regeringens prognoser i april skulle betyda för Täby 2011 blir överskottet runt 50 mkr. Konstigt nog påstår Täbymoderaterna att det blir underskott i Täby 2011. Samtidigt talas i kommunens underlag om kommande skattesänkningar.
Det är som bekant svårt att sitta stadigt på två stolar samtidigt. Här nedan följer mitt inledningsanförande i debatten.
Herr ordförande:
”I dagsläget vet vi mycket mer om den ekonomiska framtiden än för ett år sen. Idag pekar prognoserna för 2010 på ett överskott för Täby på 121 miljoner. Som ni vet blev överskottet 2009 rekordstort, 159 mkr. Inför nästa KS föreslås 30 mkr extra till fastighetsunderhåll och en tilläggsbudget för 2010 på ca 7 mkr.
Prognoserna för 2011 och 2012 är också väsentligt bättre. Anders Borg presenterade den 6 april prognoser på 13 mdr bättre skatteunderlag för landets kommuner och landsting.
Framtiden ser ljus ut och det är uppenbart att regeringen under svåra år skött Sveriges ekonomi på ett utmärkt sätt. Det stora orosmolnet utgörs nu av risken för en röd-grön regering efter valet i höst. Ingen vet vad en sådan utveckling skulle innebära, det enda säkra är att det mesta är osäkert.
Den ekonomiska utvecklingen i Täby är så bra att det i underlaget till och med talas om skattesänkningar.
Moderaterna och deras annex KD kommer trots det bättre läget och trots regeringens återkommande ambitioner för sysselsättning och välfärdens huvuduppgifter att fullfölja besparingar på ca 110 mkr fram till 2012. I klartext bekräftar deras politik att sänkt skatt är viktigare än allt annat. Målet är att Täby åter igen ska ha landets lägsta skatt. På företagarmässans lunch för något år sedan, när moderaterna sänkte skatten med 40 öre, inledde Leif Gripestam sitt lunchtal med att lova att Täby snart återigen skulle lägst skatt i Sverige.
Varför kan detta aldrig sägas rent ut? Varför för Täbymoderaterna så ofta en helt annan politik än den som förs i regeringen? Hur länge ska Leif Gripestam och Täbymoderaterna ha en helt annan bild av det ekonomiska läget är Reinfeldts regering och Anders Borg?
I förra valet bedyrade Filippa Reinfeldt gång på gång att Täbymoderaterna inte gick till val på sänkt skatt. Två år senare sänktes skatten med 65 mkr. Jag minns Fredrik Reinfeldts DN-debattartikel med uppmaning till kommunpolitikerna att inte förstöra välfärden med skattesänkningar. Varje skattesänkning har en baksida i form av mindre pengar till vård, skola och omsorg – skrev statsministern.
När 80-talet besparingsförslag presenterades 2009 beslöt moderaterna att alla var effektiviseringar och att inga förslag skulle ha negativa effekter för Täbyborna – inte ens avgiftshöjningar, personalavvecklingar eller mindre pengar till vägunderhåll.
Dystra och relativt tillfälliga prognoser tas som intäkt för att göra stora neddragningar över tre år för att om möjligt kunna sänka skatten. Inkorrekta kalkyler på nära 50 mkr förvärrade bilden våren 2009 bilden av Täbys framtida ekonomi.
Folkpartiets bedömning var att ca 30 mkr (av 60) för 2010 kunde sparas med rimliga effekter, resten var olämpliga eller högst osäkra. Vår budget för 2010 hade någon enstaka miljon i överskott mot majoritetens 28 mkr. Idag är alltså prognosen för 2010hela 121 mkr.
Trots detta påstår Leif Gripestam (M) (numera påhejad av KD) att Folkpartiets budget skulle leda till underskott och invektiven haglar. Han har också tagit sig friheten att göra en budget för FP för 2011, vilken vi själva som vanligt gör till hösten, och påstår att den innebär en skattehöjning med 60-70 öre. Ska man skratta eller gråta?
Detta är ett pinsamt lågvattenmärke och ett exempel på negativ kampanj av sämsta märke. En klar och tydlig ursäkt vore på sin plats.”
onsdag 28 april 2010
torsdag 22 april 2010
En kväll med kultur- och fritidsnämnden i Täby
Kultur- och fritidsnämnden hade sammanträde på kvällen den 19 april. På dagordningen fanns minst tre intressanta ärenden.
Ett handlade om fullmäktiges uppdrag till nämnden att utreda möjligheten att ge familjer extra behovsprövat ekonomiskt stöd för avgifter till musikskola (och föreningsliv). Moderaterna och Kristdemokraterna har insett att det i Täby finns ungdomar som kanske inte har råd med avgifterna till musikskola och föreningsliv.
Höjda hyror och sänkt aktivitetsbidrag har tvingat fram höjda medlemsavgifter. Deras slutsats är då inte tyvärr att verka för lägre avgifter. I stället var avsikten att låta föräldrar med låga inkomster vända sig till kommunen för särskild granskning och extra pengar.
Folkpartiet avvisade förslaget i fullmäktige och tvingade fram en minoritets – återremiss. Kommunjuristen hann emellan och konstaterade att likställighetsprincipen i svensk lagstiftning inte tillåter den här typen av särbehandling. Turligt nog för majoriteten och kanske för socialtjänsten hann beslutet inte tas.
Nu avskrevs detta uppdrag med hänvisning till införandet av ett nytt oprövat bidrag kallat fri pott, ett bidrag som ska kunna ges till lovvärd verksamhet som inte kan inrymmas inom ordinarie regelverk. Vi får väl se hur det faller ut.
Exemplet visar tydligt på en grundläggande skillnad i synen på generell och selektiv välfärdspolitik. Bara tanken att familjer skulle tvingas att med mössan i hand lägga upp sin ekonomi för kommunens tjänstemän för att få någon tusenlapp till barnens musikskola eller idrottsföreningen gör mig matt.
Nästa ärende handlade om fullmäktiges uppdrag till nämnden att utreda förutsättningarna för att överlåta prissättningen av entréavgifter och årskort till Tibblebadet till entreprenören Medley AB. Utredningen framhöll att detta i dagsläget inte är nödvändigt då full samsyn hittills har funnits mellan kommunen och Medley i frågan. Men ärendet skulle leva tills vidare.
Folkpartiet yrkade att rapporten skulle godkännas och att ärendet skulle avskrivas med hänsyn till svensk lagstiftning. Lagen är glasklar. När skattemedel hanteras är det fullmäktige som fastställer avgifterna. I vissa fall kan fullmäktige delegera uppdraget till en nämnd. Men aldrig till en privat entreprenör. Avgifter för vatten, för sophämtning, för skolmat i gymnasiet och många andra avgifter sätts av fullmäktige, inte av de privata entreprenörerna. Moderaterna försökte tidigare lämna avgiftssättningen i musikskolan till privata musikskolor, men det stöp också på kommunens jurist och lagen.
Är det någon som tror att Folkpartiets yrkande bifölls? Icke så. Ordföranden Fredrik Schulte (M) stod på sig och menade att han kände till flera fall runt om i landet där entreprenörerna sätter sina avgifter själva.
Ska man skratta eller gråta?
Så kom vi fram till frågan om simhallens och Täby Sportcentrums status och de
omsorgsfulla utredningar som gjorts. Rapporter visar att simhallen och sportcentrum inom några år kräver vardera ca 300 miljoner för att komma i fullgott skick. Att bygga nytt på annan plats är också möjligt.
Jag föreslog att kultur- och fritidsnämnden skulle påkalla kommunstyrelsens och dess utskotts uppmärksamhet för frågan och att nämnden skulle framhålla vikten av att raskt gå vidare för att slippa riskera att komma i tidsnöd, kanske med följden att anläggningar måste stängas. I rapporten framförs att badets vattenrening bara klarar 70 personer åt gången!
Då menade plötsligt verksamhetschefen att detta inte gick för sig eftersom han och kommunfastigheter redan hade en arbetsgrupp i ärendet som så småningom skulle ha ett möte. Jag fick då upplysa om att nämnden faktiskt kan framföra eller uttala vad som helst, också till kommunstyrelsen. Ordföranden Fredrik Schulte (M) var inte främmande för ett uttalande och det hela slutade med att nämndens sekreterare fick i uppdrag att formulera något om att nämnden tyckte att detta var viktiga frågor.
Avslutningsvis ville jag ställa frågor och ha en diskussion med anledning av de rapporter som presenterats om simhallen och Täby Sportcentrum. Min begäran avslogs av Fredrik Schulte (M) som myndigt förklarade att dessa frågor var föremål för moderata överväganden inför valet och därför inte skulle diskuteras i nämnden.
Hoppas att dessa noteringar ger en bild av månadens sammanträde i Täbys kultur- och fritidsnämnd.
Ett handlade om fullmäktiges uppdrag till nämnden att utreda möjligheten att ge familjer extra behovsprövat ekonomiskt stöd för avgifter till musikskola (och föreningsliv). Moderaterna och Kristdemokraterna har insett att det i Täby finns ungdomar som kanske inte har råd med avgifterna till musikskola och föreningsliv.
Höjda hyror och sänkt aktivitetsbidrag har tvingat fram höjda medlemsavgifter. Deras slutsats är då inte tyvärr att verka för lägre avgifter. I stället var avsikten att låta föräldrar med låga inkomster vända sig till kommunen för särskild granskning och extra pengar.
Folkpartiet avvisade förslaget i fullmäktige och tvingade fram en minoritets – återremiss. Kommunjuristen hann emellan och konstaterade att likställighetsprincipen i svensk lagstiftning inte tillåter den här typen av särbehandling. Turligt nog för majoriteten och kanske för socialtjänsten hann beslutet inte tas.
Nu avskrevs detta uppdrag med hänvisning till införandet av ett nytt oprövat bidrag kallat fri pott, ett bidrag som ska kunna ges till lovvärd verksamhet som inte kan inrymmas inom ordinarie regelverk. Vi får väl se hur det faller ut.
Exemplet visar tydligt på en grundläggande skillnad i synen på generell och selektiv välfärdspolitik. Bara tanken att familjer skulle tvingas att med mössan i hand lägga upp sin ekonomi för kommunens tjänstemän för att få någon tusenlapp till barnens musikskola eller idrottsföreningen gör mig matt.
Nästa ärende handlade om fullmäktiges uppdrag till nämnden att utreda förutsättningarna för att överlåta prissättningen av entréavgifter och årskort till Tibblebadet till entreprenören Medley AB. Utredningen framhöll att detta i dagsläget inte är nödvändigt då full samsyn hittills har funnits mellan kommunen och Medley i frågan. Men ärendet skulle leva tills vidare.
Folkpartiet yrkade att rapporten skulle godkännas och att ärendet skulle avskrivas med hänsyn till svensk lagstiftning. Lagen är glasklar. När skattemedel hanteras är det fullmäktige som fastställer avgifterna. I vissa fall kan fullmäktige delegera uppdraget till en nämnd. Men aldrig till en privat entreprenör. Avgifter för vatten, för sophämtning, för skolmat i gymnasiet och många andra avgifter sätts av fullmäktige, inte av de privata entreprenörerna. Moderaterna försökte tidigare lämna avgiftssättningen i musikskolan till privata musikskolor, men det stöp också på kommunens jurist och lagen.
Är det någon som tror att Folkpartiets yrkande bifölls? Icke så. Ordföranden Fredrik Schulte (M) stod på sig och menade att han kände till flera fall runt om i landet där entreprenörerna sätter sina avgifter själva.
Ska man skratta eller gråta?
Så kom vi fram till frågan om simhallens och Täby Sportcentrums status och de
omsorgsfulla utredningar som gjorts. Rapporter visar att simhallen och sportcentrum inom några år kräver vardera ca 300 miljoner för att komma i fullgott skick. Att bygga nytt på annan plats är också möjligt.
Jag föreslog att kultur- och fritidsnämnden skulle påkalla kommunstyrelsens och dess utskotts uppmärksamhet för frågan och att nämnden skulle framhålla vikten av att raskt gå vidare för att slippa riskera att komma i tidsnöd, kanske med följden att anläggningar måste stängas. I rapporten framförs att badets vattenrening bara klarar 70 personer åt gången!
Då menade plötsligt verksamhetschefen att detta inte gick för sig eftersom han och kommunfastigheter redan hade en arbetsgrupp i ärendet som så småningom skulle ha ett möte. Jag fick då upplysa om att nämnden faktiskt kan framföra eller uttala vad som helst, också till kommunstyrelsen. Ordföranden Fredrik Schulte (M) var inte främmande för ett uttalande och det hela slutade med att nämndens sekreterare fick i uppdrag att formulera något om att nämnden tyckte att detta var viktiga frågor.
Avslutningsvis ville jag ställa frågor och ha en diskussion med anledning av de rapporter som presenterats om simhallen och Täby Sportcentrum. Min begäran avslogs av Fredrik Schulte (M) som myndigt förklarade att dessa frågor var föremål för moderata överväganden inför valet och därför inte skulle diskuteras i nämnden.
Hoppas att dessa noteringar ger en bild av månadens sammanträde i Täbys kultur- och fritidsnämnd.
söndag 18 april 2010
80 000 invånare i Täby en känslig fråga
För några decennier sedan beslutade Moderaterna i Täby att kommunen inte skulle ha fler än 55 000 invånare. Folkpartiet stod inte bakom det beslutet. Visst bryderi uppstod när kommunens befolkning passerade 56 000 personer, hur skulle kommunen då förhålla sig till fullmäktiges beslut?
Runt sekelskiftet fördes en omfattande diskussion om Täbys utveckling och framtid. Ett omfattande utredningsarbete presenterade tre olika scenarier; fart, glid och noll. Med tanke på systemet för utjämning förespråkade ledande moderater en tid alternativet noll. Systemet var tillväxtfientligt och med inflyttning skulle avgiften till systemet öka mer än de intäkter vi fick behålla. Moderaternas stora framgångar i några val byggde på motståndet mot skatteutjämningen, i stora bilder presenterat för Täbyborna som ”Perssonplundring” av välskötta kommuner.
Folkpartiet talade då för rimlig tillväxt och vettigt bostadsbyggande, trots utjämningen.
Plötsligt skiftade moderaterna inriktning och när landshövdingen år 2000 lovade ny och förstärkt kollektivtrafik i utbyte mot kraftigt bostadsbyggande uppskattades befolkningsökningen i NO-kommunerna till 100 000 personer fram till 2030. Ok, vi tar 20 000 och blir 80 000 invånare, svarade Täby kommun. Inriktningen byggde bland annat på ny kollektivtrafik och möjligheten att bebygga hela galoppfältet.
Folkpartiet var inledningsvis med på noterna och kunde i en majoritetskoalition ändra ordalydelsen från ”minst 80 000 invånare” till ”ca 80 000 invånare”.
Nu är det tävling med andra moderatkommuner som gäller. Några av disciplinerna är största befolkningsökning, flest och störst byggkranar, nya skyskrapor eller riktigt höga hus och lägst kommunalskatt.
På 10 år har mycket hänt. Regionen som sådan spår en lägre befolkningsökning i NO-sektorn, frågan om ny kollektivtrafik ska möjligen utredas 2020 och även om diskussionerna om Täby galopp gått i rätt riktning vet vi ingenting säkert. Täbys befolkning ökar, vilket är bra, och allt fler inser värdet av grönområden, natur och närhet till orörda rekreationsområden.
Folkpartiet har därför sen flera år tillbaka lämnat målet om 80 000 invånare. Vår inställning är att fler invånare ska välkomnas, att vi ska bygga där det är möjligt och lämpligt och att befolkningstalet sen får bli vad det blir.
Men för Moderaterna (och numera också KD) lever planerna och målet om 80 000 invånare. När målet upprepas och dessutom ihärdigt torgförs sätter det obönhörligt sin prägel på politiken och på bostadsplaneringen i stort. Följden blir oönskad förtätning i mindre lämpade områden och alltför hög exploateringsgrad av områden som bebyggs.
I Arninge och på Hägernäs Strand har detta varit tydligt. Också det omstridda kvarteret Maskrosen har samma slagsida. När nu Gripsvallområdet ska exploateras blir utgångspunkten återigen uppenbar. Tjänsteskrivelsen om fördjupad översiktsplan inleds med att konstatera att eftersom Täby ska bli 80 000 invånare krävs det i Gripsvall ett stort antal bostäder.
När Folkpartiet på kommunstyrelsen den 12 april noterade detta och yrkade på att planeringen skulle göras om med lägre grad av exploatering svarade kommunstyrelsens ordförande med att ta bort det stycket från tjänsteskrivelsen. Det fanns planer på att bygga ut Gripsvall långt innan beslutet om 80 000 invånare, var hans motivering.
Frågan är, bortsett från hans irrelevanta argumentation, om moderata ordföranden i kommunens nämnder och styrelser även fortsättningsvis kommer att stryka de stycken i tjänstutlåtanden som man inte gillar. Det är ju fullt naturligt att tjänstemännen gör vad de kan för att uppfylla fastställda mål och planer för kommunen, hur tokigt det än kan bli.
Runt sekelskiftet fördes en omfattande diskussion om Täbys utveckling och framtid. Ett omfattande utredningsarbete presenterade tre olika scenarier; fart, glid och noll. Med tanke på systemet för utjämning förespråkade ledande moderater en tid alternativet noll. Systemet var tillväxtfientligt och med inflyttning skulle avgiften till systemet öka mer än de intäkter vi fick behålla. Moderaternas stora framgångar i några val byggde på motståndet mot skatteutjämningen, i stora bilder presenterat för Täbyborna som ”Perssonplundring” av välskötta kommuner.
Folkpartiet talade då för rimlig tillväxt och vettigt bostadsbyggande, trots utjämningen.
Plötsligt skiftade moderaterna inriktning och när landshövdingen år 2000 lovade ny och förstärkt kollektivtrafik i utbyte mot kraftigt bostadsbyggande uppskattades befolkningsökningen i NO-kommunerna till 100 000 personer fram till 2030. Ok, vi tar 20 000 och blir 80 000 invånare, svarade Täby kommun. Inriktningen byggde bland annat på ny kollektivtrafik och möjligheten att bebygga hela galoppfältet.
Folkpartiet var inledningsvis med på noterna och kunde i en majoritetskoalition ändra ordalydelsen från ”minst 80 000 invånare” till ”ca 80 000 invånare”.
Nu är det tävling med andra moderatkommuner som gäller. Några av disciplinerna är största befolkningsökning, flest och störst byggkranar, nya skyskrapor eller riktigt höga hus och lägst kommunalskatt.
På 10 år har mycket hänt. Regionen som sådan spår en lägre befolkningsökning i NO-sektorn, frågan om ny kollektivtrafik ska möjligen utredas 2020 och även om diskussionerna om Täby galopp gått i rätt riktning vet vi ingenting säkert. Täbys befolkning ökar, vilket är bra, och allt fler inser värdet av grönområden, natur och närhet till orörda rekreationsområden.
Folkpartiet har därför sen flera år tillbaka lämnat målet om 80 000 invånare. Vår inställning är att fler invånare ska välkomnas, att vi ska bygga där det är möjligt och lämpligt och att befolkningstalet sen får bli vad det blir.
Men för Moderaterna (och numera också KD) lever planerna och målet om 80 000 invånare. När målet upprepas och dessutom ihärdigt torgförs sätter det obönhörligt sin prägel på politiken och på bostadsplaneringen i stort. Följden blir oönskad förtätning i mindre lämpade områden och alltför hög exploateringsgrad av områden som bebyggs.
I Arninge och på Hägernäs Strand har detta varit tydligt. Också det omstridda kvarteret Maskrosen har samma slagsida. När nu Gripsvallområdet ska exploateras blir utgångspunkten återigen uppenbar. Tjänsteskrivelsen om fördjupad översiktsplan inleds med att konstatera att eftersom Täby ska bli 80 000 invånare krävs det i Gripsvall ett stort antal bostäder.
När Folkpartiet på kommunstyrelsen den 12 april noterade detta och yrkade på att planeringen skulle göras om med lägre grad av exploatering svarade kommunstyrelsens ordförande med att ta bort det stycket från tjänsteskrivelsen. Det fanns planer på att bygga ut Gripsvall långt innan beslutet om 80 000 invånare, var hans motivering.
Frågan är, bortsett från hans irrelevanta argumentation, om moderata ordföranden i kommunens nämnder och styrelser även fortsättningsvis kommer att stryka de stycken i tjänstutlåtanden som man inte gillar. Det är ju fullt naturligt att tjänstemännen gör vad de kan för att uppfylla fastställda mål och planer för kommunen, hur tokigt det än kan bli.
måndag 12 april 2010
Täby Sportcentrum och Tibblebadet
I verksamhetsplan 2009 – 2010 gav fullmäktige kultur- och fritidsnämnden i uppdrag att utreda upprustningsbehovet för Täby Sportcentrum inklusive Tibblebadet. Detta är nu gjort och på kultur- och fritidsnämnden 19 april ska detta redovisas.
Det beslut som föreslås för nämnden är att rapporten ska godkännas och att uppdraget ska förklaras som slutfört.
Utredningen är gjord av fem olika konsultföretag med specialistkunskaper inom t ex. byggunderhåll, VVS-installationer, vattenrening i simbassänger och betongkonstruktioner. Slutsatsen är att det finns två olika vägar att gå.
1) Investeringar på ca 22 miljoner behövs för att klara verksamhet i ca 6 år och därefter med en stor investering på ca 600 – 700 miljoner.
2) Investera 22 miljoner enligt ovan och under sex år planera för en helt ny anläggning på annan plats än dagens.
Konsultgruppen menar att de investeringar som görs för att klara en sexårsperiod inte är något som kan tillgodoräknas långsiktigt. De skriver vidare att en helrenovering av sporthallen kan göras i etapper medan en motsvarande av simhallen kräver att hela anläggningen stängs. Under de kommande sex åren får vi räkna med sämre driftsäkerhet, sämre inomhusmiljö och högre kostnader jämfört med en modern anläggning.
Periodvis kommer anläggningen att vara stängd och antalet badande framöver får inte överskrida 70 personer per timme.
Konsulterna uppskattar (grov uppskattning) kostnaderna för en totalrenovering av simhallen till 283 miljoner och för sporthallen till 339 miljoner.
Snabbt dragna slutsatser
De två presenterade alternativen verkar rimliga. För mig är det självklart att kommunen behöver både sporthallar och simhall. Det kanske inte alla politiker tycker. Ordentliga besked efterlyses. Rent praktiskt är som jag ser det idrottshallarnas läge just här nödvändigt med tanke på två stora gymnasieskolor. Simhallen skulle kunna finnas på annan centralplats i kommunen.
Folkpartiet ser gärna en ny simhall tillsammans med en multihall och en ny anläggning för bollsport på annan central plats i kommunen. Och då går tankarna så klart till galoppfältet. Teoretiskt är detta möjligt även om Täby Galopp inte har fattat beslut om flytt, kommunen har egen mark på galoppfältet. Men ett besked om att Täby Galopp hittat ny lokalisering skulle göra det hela mycket enklare och bättre. Men sportcentrum behövs där det ligger, kanske behöver det inte se ut precis som det gör idag.
Det beslut som föreslås för nämnden är att rapporten ska godkännas och att uppdraget ska förklaras som slutfört.
Utredningen är gjord av fem olika konsultföretag med specialistkunskaper inom t ex. byggunderhåll, VVS-installationer, vattenrening i simbassänger och betongkonstruktioner. Slutsatsen är att det finns två olika vägar att gå.
1) Investeringar på ca 22 miljoner behövs för att klara verksamhet i ca 6 år och därefter med en stor investering på ca 600 – 700 miljoner.
2) Investera 22 miljoner enligt ovan och under sex år planera för en helt ny anläggning på annan plats än dagens.
Konsultgruppen menar att de investeringar som görs för att klara en sexårsperiod inte är något som kan tillgodoräknas långsiktigt. De skriver vidare att en helrenovering av sporthallen kan göras i etapper medan en motsvarande av simhallen kräver att hela anläggningen stängs. Under de kommande sex åren får vi räkna med sämre driftsäkerhet, sämre inomhusmiljö och högre kostnader jämfört med en modern anläggning.
Periodvis kommer anläggningen att vara stängd och antalet badande framöver får inte överskrida 70 personer per timme.
Konsulterna uppskattar (grov uppskattning) kostnaderna för en totalrenovering av simhallen till 283 miljoner och för sporthallen till 339 miljoner.
Snabbt dragna slutsatser
De två presenterade alternativen verkar rimliga. För mig är det självklart att kommunen behöver både sporthallar och simhall. Det kanske inte alla politiker tycker. Ordentliga besked efterlyses. Rent praktiskt är som jag ser det idrottshallarnas läge just här nödvändigt med tanke på två stora gymnasieskolor. Simhallen skulle kunna finnas på annan centralplats i kommunen.
Folkpartiet ser gärna en ny simhall tillsammans med en multihall och en ny anläggning för bollsport på annan central plats i kommunen. Och då går tankarna så klart till galoppfältet. Teoretiskt är detta möjligt även om Täby Galopp inte har fattat beslut om flytt, kommunen har egen mark på galoppfältet. Men ett besked om att Täby Galopp hittat ny lokalisering skulle göra det hela mycket enklare och bättre. Men sportcentrum behövs där det ligger, kanske behöver det inte se ut precis som det gör idag.
tisdag 6 april 2010
Om historia och religion i skolan
Det pågår en spännande och bitvis upprörd diskussion om historia och religion i skolan. Också här i Täby har frågan ventilerats. Jan Björklund kommenterade nyligen Skolverkets signaler om en historieundervisning i skolan som inte innefattar antiken och medeltiden. Dessutom lär det finnas förslag om att Kristendomen i skolans religionsundervisning inte längre ska ha någon särställning. Jan Björklund garanterade att dessa scenarier inte kommer att förverkligas så länge han är minister. Som lärare i historia, religion och samhällskunskap vill jag gärna lämna synpunkter.
För det första är det självklart att vår egen historia och händelser viktiga för vårt lands utveckling ska ha ett större utrymme i skolan än andra länders och andra världsdelars. Kristendomen har haft större inflytande och större betydelse för Sverige än andra religioner och detta ska givetvis återspeglas i undervisningen.
Det får inte innebära att vår egen historia och Kristendomen glorifieras eller framhålls som bättre än andra länders historia eller andra religioner. Så har tyvärr varit fallet under lång tid och möjligtvis ser vi en kvardröjande reaktion mot detta i de förslag som förs fram. I dagens värld är det nödvändigt att förstå både varför vårt eget och andra samhällen har utvecklats som de har gjorts.
Hur alla ämnen ska få plats i skolan och hur viktiga ämnen ska få tillräckligt med timmar är ständiga problem. I det framtida gymnasiet ska alla elever garanteras minst 50 timmar historia och lika många lektioner i religion. På studieförberedande program blir det fler. Trots att historieämnet stärks kommer ändå inte lektionerna att räcka till.
Nu har det från olika håll föreslagits att ämnena religion och historia ska förenas till ett. Det tycker jag är en utmärkt idé, i synnerhet för gymnasiet. Ämnet skulle kunna heta historia med idéhistoria och religionskunskap. Kursen i historia är full med religion och vice versa. Religioner och olika idéer samspelar alltid i olika skeden med historien och med samhälle, kultur, styrelseskick,förutsättningar för försörning,klimat, krig och konflikter etc. Alla religioner har uppstått i en viss historisk situation och en viss historisk miljö. Alla religioner har förändrats, utvecklats och reformerats i samspel med eller till följd av vad som skett i samhället.
Ett sammanhållet ämne skulle ge lärarna och eleverna betydligt mer tid och väsentligt större möjligheter till en undervisning som syftar till sammanhang och förståelse. Religion och olika idéer kan inte och ska inte brytas ur sitt sammanhang och mer lösryckt återkomma till eleverna vid olika tillfällen. Insikt och förståelse är en grundläggande förutsättning för tolerans och respekt för olika åsikter och traditioner. En av skolans viktigaste uppgifter idag borde vara att vaccinera eleverna mot olika former av extremism. Då blir det viktigt att se vilken roll religion i olika former och vid olika tidpunkter har spelat och spelar även i dag.
De som motsätter sig ett förslag som detta kanske gör det med hänvisning till religionens betydelse och det unika med religion. Men religionens betydelse och olika former av religioners inre liv och utövning av olika religioner är verkligen också en del av människans historia. Kanske dröjer sig några kvar vid frågan om religioner är något som skapats av människor i olika historiska miljöer och situationer eller om religioner och gudomligheter är något som helt utan relation till samhället på något övernaturligt sätt kommit till människorna från himlen, molnen eller via ett åskväder. För mig är den frågan lätt att besvara.
För det första är det självklart att vår egen historia och händelser viktiga för vårt lands utveckling ska ha ett större utrymme i skolan än andra länders och andra världsdelars. Kristendomen har haft större inflytande och större betydelse för Sverige än andra religioner och detta ska givetvis återspeglas i undervisningen.
Det får inte innebära att vår egen historia och Kristendomen glorifieras eller framhålls som bättre än andra länders historia eller andra religioner. Så har tyvärr varit fallet under lång tid och möjligtvis ser vi en kvardröjande reaktion mot detta i de förslag som förs fram. I dagens värld är det nödvändigt att förstå både varför vårt eget och andra samhällen har utvecklats som de har gjorts.
Hur alla ämnen ska få plats i skolan och hur viktiga ämnen ska få tillräckligt med timmar är ständiga problem. I det framtida gymnasiet ska alla elever garanteras minst 50 timmar historia och lika många lektioner i religion. På studieförberedande program blir det fler. Trots att historieämnet stärks kommer ändå inte lektionerna att räcka till.
Nu har det från olika håll föreslagits att ämnena religion och historia ska förenas till ett. Det tycker jag är en utmärkt idé, i synnerhet för gymnasiet. Ämnet skulle kunna heta historia med idéhistoria och religionskunskap. Kursen i historia är full med religion och vice versa. Religioner och olika idéer samspelar alltid i olika skeden med historien och med samhälle, kultur, styrelseskick,förutsättningar för försörning,klimat, krig och konflikter etc. Alla religioner har uppstått i en viss historisk situation och en viss historisk miljö. Alla religioner har förändrats, utvecklats och reformerats i samspel med eller till följd av vad som skett i samhället.
Ett sammanhållet ämne skulle ge lärarna och eleverna betydligt mer tid och väsentligt större möjligheter till en undervisning som syftar till sammanhang och förståelse. Religion och olika idéer kan inte och ska inte brytas ur sitt sammanhang och mer lösryckt återkomma till eleverna vid olika tillfällen. Insikt och förståelse är en grundläggande förutsättning för tolerans och respekt för olika åsikter och traditioner. En av skolans viktigaste uppgifter idag borde vara att vaccinera eleverna mot olika former av extremism. Då blir det viktigt att se vilken roll religion i olika former och vid olika tidpunkter har spelat och spelar även i dag.
De som motsätter sig ett förslag som detta kanske gör det med hänvisning till religionens betydelse och det unika med religion. Men religionens betydelse och olika former av religioners inre liv och utövning av olika religioner är verkligen också en del av människans historia. Kanske dröjer sig några kvar vid frågan om religioner är något som skapats av människor i olika historiska miljöer och situationer eller om religioner och gudomligheter är något som helt utan relation till samhället på något övernaturligt sätt kommit till människorna från himlen, molnen eller via ett åskväder. För mig är den frågan lätt att besvara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
