Den borgerliga regeringen satsar nu särskilt på barn och ungdomar. Denna består av tre delar; flerbarnstillägget i barnbidraget höjs med totalt 700 miljoner, 100 miljoner satsas på sommarjobb för skolungdomar och sommarskolinsatser får ökat stöd med 20 mijoner.
Sommarjobben gäller jobb i kommuner, landsting och i ideella föreningar. Syftet är kommunal he- eller deltidsanställning i 2-8 veckor under tre sommarmånader. De pengar som satsas, 100 miljoner, beräknas kunna skapa ca 15 000 heltidsjobb.
I första hand gäller det ungdomar som lämnar grundskolan eller har gått gymnasiets första eller andra år. Det kan t ex handla om fritidsverksamhet, äldre- och handikappomsorg, uppgifter inom föreningslivet och parkskötsel. Detta kommer att ge betydligt bättre möjligheter för ungdomar som av egen kraft eller särskilda skäl inte har möjlighet att ordna sommarjobb.
Hittills har Täbys politiska ledning varit ointresserad av åtgärder för sommarjobb. Eller rättare sagt, det får inte kosta en krona. När nu alliansregeringen verkligen anstränger sig för detta borde Täby kommun givetvis nappa på möjligheten.
Att pengar kommer från staten gör det ännu bättre.
Vi väntar med spänning på Täby kommuns reaktion.
onsdag 31 mars 2010
tisdag 23 mars 2010
Möjlig risk för konflikt – till vems nytta?
Den svenska skolan har problem Förändringar har skett men mycket återstår. Täby har bra skolor, men det finns här som på andra håll mycket att förbättra. Det avgörande i skolan är mötet mellan eleverna och lärarna. Fler duktiga lärare som har mer tid med färre elever är ett allmänt hållet men stabilt koncept. Men varken kommuner eller skolchefer brukar tala om färre elever i klasserna eller fler lärare i förhållande till antalet elever. På längre sikt är rekryteringen till yrket den viktigaste frågan. Vilka vill bli lärare i framtiden?
Med elevernas bästa för ögonen kan vi följa den återkommande och infekterade debatten om lärarnas arbetstider. Just nu pågår en offensiv från SKL (arbetsgivaren Sveriges Kommuner och Landsting) understödd av 198 skolchefer. På DN debatt skrev skolcheferna att facken måste tillåta att rektorer och lärare får komma överens om hur lärarnas tid ska planeras. Det normala idag är att läraren har 35 timmar reglerad arbetstid per vecka och 10,5 timmar förtroendetid. Med det senare menas att läraren själv får avgöra om lektioner ska förberedas och skrivningar rättas i skolan, hemma eller någon annanstans.
Täbys två skolchefer Homar Kadir och Lena Morin tillhörde undertecknarna. Undrar om de undertecknade artikeln på eget bevåg eller på uppdrag av den politiska ledningen.
Men redan idag är det möjligt att komma överens lokalt, så skolcheferna måste vara ute efter något annat. I Dagens Samhälle (SKL:s tidning) skriver Lena Hörngren på ledarplats att ”man måste centralt ge skolledarna beslutanderätt och verktyg för att hitta lösningar som passar den egna skolan. Lösningar med elevernas bästa för ögonen och som man beslutar om i dialog med medarbetarna.” Ordalydelsen är viktig. Målet är en 40–timmarsvecka och att skolledarna får beslutanderätt men det ska ske i dialog.
Denna envisa kamp känns både ålderdomlig och märklig. Från början var det en LO-kampanj som gick ut på att ingen minsann skulle ha fler lediga veckor på sommaren än någon annan. Det normala i dag är större frihet och större eget ansvar för de anställda. Om det är eleverna som är det centrala så måste vi fråga oss vad lärarna ska göra i skolan när eleverna inte är där? I genomsnitt är eleverna i skolan 22 – 26tim/vecka. Tid för gemensam planering, arbetslagarbete, ämneskonferenser m. m finns redan idag.
En stor del av lärarjobbet handlar om läsning, lektionsförberedelser, rättning och efterarbete. Så länge vi har klasser, lektioner och lärare som undervisar kommer det att vara så. Och då handlar det om arbete som varje lärare måste göra för sina lektioner och för sina elever. Visst ska lärare samarbeta, det görs redan idag,men allt lämpar sig inte för grupparbeten i skolan med andra kollegor.
De som förespråkar en 40-timmarsvecka för lärarna måste konkret redovisa sina skäl och förslag. Vem ska leda, organisera och utveckla lärarna när de tvingas vara kvar i skolan? Vad ska det kosta? Vem ska betala? De starkaste argumenten för läraryrket är utöver kärlek till ämnet glädjen av att undervisa, kontakten med eleverna, fler lediga veckor och den större frihet som hittills funnits i skolan. Om ökad kvalitet för eleverna är det viktigaste måste också elevernas tid i skolan öka. Mer tid för lärarna i skolan måste matchas med fler timmar för eleverna. Tyvärr nämns detta aldrig eller ytterst sällan.
Det som från arbetsgivarhåll förts fram sedan början av 1990-talet handlar tyvärr vanligen om hur mycket pengar som skulle kunna sparas om lärarna övergick till 40-timmarsvecka.
Här finns tyvärr risk för en verklig konflikt mellan arbetsgivare och personal. Jag ser inte på något sätt hur en ålderdomlig 40-timmarsvecka skulle kunna lösa några av dagens problem i skolan. Och en viktig fråga kvarstår; vem vill bli lärare i framtiden?
Med elevernas bästa för ögonen kan vi följa den återkommande och infekterade debatten om lärarnas arbetstider. Just nu pågår en offensiv från SKL (arbetsgivaren Sveriges Kommuner och Landsting) understödd av 198 skolchefer. På DN debatt skrev skolcheferna att facken måste tillåta att rektorer och lärare får komma överens om hur lärarnas tid ska planeras. Det normala idag är att läraren har 35 timmar reglerad arbetstid per vecka och 10,5 timmar förtroendetid. Med det senare menas att läraren själv får avgöra om lektioner ska förberedas och skrivningar rättas i skolan, hemma eller någon annanstans.
Täbys två skolchefer Homar Kadir och Lena Morin tillhörde undertecknarna. Undrar om de undertecknade artikeln på eget bevåg eller på uppdrag av den politiska ledningen.
Men redan idag är det möjligt att komma överens lokalt, så skolcheferna måste vara ute efter något annat. I Dagens Samhälle (SKL:s tidning) skriver Lena Hörngren på ledarplats att ”man måste centralt ge skolledarna beslutanderätt och verktyg för att hitta lösningar som passar den egna skolan. Lösningar med elevernas bästa för ögonen och som man beslutar om i dialog med medarbetarna.” Ordalydelsen är viktig. Målet är en 40–timmarsvecka och att skolledarna får beslutanderätt men det ska ske i dialog.
Denna envisa kamp känns både ålderdomlig och märklig. Från början var det en LO-kampanj som gick ut på att ingen minsann skulle ha fler lediga veckor på sommaren än någon annan. Det normala i dag är större frihet och större eget ansvar för de anställda. Om det är eleverna som är det centrala så måste vi fråga oss vad lärarna ska göra i skolan när eleverna inte är där? I genomsnitt är eleverna i skolan 22 – 26tim/vecka. Tid för gemensam planering, arbetslagarbete, ämneskonferenser m. m finns redan idag.
En stor del av lärarjobbet handlar om läsning, lektionsförberedelser, rättning och efterarbete. Så länge vi har klasser, lektioner och lärare som undervisar kommer det att vara så. Och då handlar det om arbete som varje lärare måste göra för sina lektioner och för sina elever. Visst ska lärare samarbeta, det görs redan idag,men allt lämpar sig inte för grupparbeten i skolan med andra kollegor.
De som förespråkar en 40-timmarsvecka för lärarna måste konkret redovisa sina skäl och förslag. Vem ska leda, organisera och utveckla lärarna när de tvingas vara kvar i skolan? Vad ska det kosta? Vem ska betala? De starkaste argumenten för läraryrket är utöver kärlek till ämnet glädjen av att undervisa, kontakten med eleverna, fler lediga veckor och den större frihet som hittills funnits i skolan. Om ökad kvalitet för eleverna är det viktigaste måste också elevernas tid i skolan öka. Mer tid för lärarna i skolan måste matchas med fler timmar för eleverna. Tyvärr nämns detta aldrig eller ytterst sällan.
Det som från arbetsgivarhåll förts fram sedan början av 1990-talet handlar tyvärr vanligen om hur mycket pengar som skulle kunna sparas om lärarna övergick till 40-timmarsvecka.
Här finns tyvärr risk för en verklig konflikt mellan arbetsgivare och personal. Jag ser inte på något sätt hur en ålderdomlig 40-timmarsvecka skulle kunna lösa några av dagens problem i skolan. Och en viktig fråga kvarstår; vem vill bli lärare i framtiden?
lördag 20 mars 2010
Nu satsas det på sommarjobb för unga, men inte i Täby
Dagens Nyheter rapporterar att sommarjobben i kommunerna är på väg tillbaka. Intresset är stort och en tredjedel av kommunerna har valt att erbjuda fler platser än i fjol. Orsaken är förstås att många ungdomar inte har de kontakter som ofta krävs. Sommarjobben ordnas både av kommuner och av det privata näringslivet. Lönerna i landet varierar mellan 22.60 kronor per timme och 96 kronor.
Stockholms kommun har 3000 sommarjobb. Staden har också utmanat företagen och de kommunala bolagen på att skaffa fler arbetstillfällen för unga. Arbetslinjen gäller och att ungdomar får tre-fyra veckors sommarjobb är mycket angeläget.
Täby kommun engagerade sig en gång i tiden med framgång för sommarjobb. Så inte nu längre. Folkpartiet avsatte i sin budget över en miljon kronor för sommarjobb.
Moderaterna och KD tycker inte att kommunen ska ägna sig åt detta. Kanske är förhoppningar om framtida skattesänkningar viktigare.
Här är ännu ett exempel på ett område där Täby kommun skiljer ut sig från flertalet andra kommuner. Det är dystert.
Stockholms kommun har 3000 sommarjobb. Staden har också utmanat företagen och de kommunala bolagen på att skaffa fler arbetstillfällen för unga. Arbetslinjen gäller och att ungdomar får tre-fyra veckors sommarjobb är mycket angeläget.
Täby kommun engagerade sig en gång i tiden med framgång för sommarjobb. Så inte nu längre. Folkpartiet avsatte i sin budget över en miljon kronor för sommarjobb.
Moderaterna och KD tycker inte att kommunen ska ägna sig åt detta. Kanske är förhoppningar om framtida skattesänkningar viktigare.
Här är ännu ett exempel på ett område där Täby kommun skiljer ut sig från flertalet andra kommuner. Det är dystert.
måndag 15 mars 2010
Bra förändringar i planerna för Täby Centrum
Ett antal förändringar kommer nu med stor sannolikhet att ske beträffande Täby Centrums utbyggnad. Att bebyggelsen på norra sidan, framför Storstugan, inte blir av är positivt.
Det är en av de delar i projektet som Folkpartiet kritiserat och velat få bort ur planeringen.
En annan förändring är att Rodamco nu vill utnyttja den option (möjlighet) som avtalet fastställt och köpa fastigheten Mars 1 och del av Tibble 10:33 (parkeringsmarken där f d Grindtorpsskolan var belägen) från kommunen. Prislappen är 117 mkr. Här planeras bostäder och de parkeringsytor som skulle komplettera behovet för Täby Centrum utgår och ersätts med ett tredje garageplan under Täby torg.
I stort är förändringarna positiva för hela projektet och nu återstår formaliteter och att ett nytt tilläggsavtal mellan kommunen och Rodamco upprättas och godkänns av fullmäktige.
Det är en av de delar i projektet som Folkpartiet kritiserat och velat få bort ur planeringen.
En annan förändring är att Rodamco nu vill utnyttja den option (möjlighet) som avtalet fastställt och köpa fastigheten Mars 1 och del av Tibble 10:33 (parkeringsmarken där f d Grindtorpsskolan var belägen) från kommunen. Prislappen är 117 mkr. Här planeras bostäder och de parkeringsytor som skulle komplettera behovet för Täby Centrum utgår och ersätts med ett tredje garageplan under Täby torg.
I stort är förändringarna positiva för hela projektet och nu återstår formaliteter och att ett nytt tilläggsavtal mellan kommunen och Rodamco upprättas och godkänns av fullmäktige.
onsdag 10 mars 2010
108 miljoner plus för Täby 2010 i första prognos
Den första prognosen för Täbys ekonomi visar på plus 108 mkr. Det är naturligtvis bättre med plus än med minus i ekonomin. 2009 blev överskottet 159 mkr. Även 2011 och 2012 blir betydligt bättre än väntat. Och då vet vi ännu inte, i detta valår, vilka pengar som kommer att utlovas till kommunerna.
Trots detta ska nedskärningar på 120 mkr göras i Täby 2010 – 2012. Besparingarna går i huvudsak ut över barn, elever, unga, äldre och funktionshindrade. Några planer på justeringar eller eftertanke syns inte hos moderaterna eller KD. Nedskärningar har beslutats med hänvisning till det kärva ekonomiska läget. I fullmäktige i november talades om kris, katastrof och kommande skattehöjningar.
Folkpartiets budget för 2010 innehöll ca 30 mkr till kommunens kärnverksamheter än moderaterna och KD:s budget. Vi har också tydligt deklarerat att vi tar ställning till 2011 först när det faktiskt finns kunskap om förutsättningarna.
Leif Gripestam (M) fortsätter att i olika sammanhang påstå att Folkpartiets budget för 2010 är ofinansierad (den innehöll alltså 30 mkr mer än M+KD) och att detta skulle leda till en skattehöjning i vår budget för 2011. Det spelar tydligen ingen som helst roll vilka fakta som kommer i dagen eller hur verkligheten utvecklas.
När Leif Gripestam (M) myndigt har påstått något så ska det minsann vara så. Och om det inte alls stämmer med verkligheten så får några alerta partikamrater stämma in i kören (eller numera också KD) och högljutt och ofta upprepa felaktigheterna. En osanning blir aldrig sann av upprepningar och ett bestämt tonläge. Vad kan göras åt detta? Finns det inte någon fakta-ombudsman?
Det verkligt intressanta med Planeringsunderlag 2011-12, som moderaterna och KD beslutade om i kommunstyrelsen den 8 mars, är att skattesänkningar nämns som en möjlighet. Kris, katastrof och nedskärningar på 120 miljoner i november. 108 miljoner plus i mars och planer på sänkt skatt. Här går det fort.
Trots detta ska nedskärningar på 120 mkr göras i Täby 2010 – 2012. Besparingarna går i huvudsak ut över barn, elever, unga, äldre och funktionshindrade. Några planer på justeringar eller eftertanke syns inte hos moderaterna eller KD. Nedskärningar har beslutats med hänvisning till det kärva ekonomiska läget. I fullmäktige i november talades om kris, katastrof och kommande skattehöjningar.
Folkpartiets budget för 2010 innehöll ca 30 mkr till kommunens kärnverksamheter än moderaterna och KD:s budget. Vi har också tydligt deklarerat att vi tar ställning till 2011 först när det faktiskt finns kunskap om förutsättningarna.
Leif Gripestam (M) fortsätter att i olika sammanhang påstå att Folkpartiets budget för 2010 är ofinansierad (den innehöll alltså 30 mkr mer än M+KD) och att detta skulle leda till en skattehöjning i vår budget för 2011. Det spelar tydligen ingen som helst roll vilka fakta som kommer i dagen eller hur verkligheten utvecklas.
När Leif Gripestam (M) myndigt har påstått något så ska det minsann vara så. Och om det inte alls stämmer med verkligheten så får några alerta partikamrater stämma in i kören (eller numera också KD) och högljutt och ofta upprepa felaktigheterna. En osanning blir aldrig sann av upprepningar och ett bestämt tonläge. Vad kan göras åt detta? Finns det inte någon fakta-ombudsman?
Det verkligt intressanta med Planeringsunderlag 2011-12, som moderaterna och KD beslutade om i kommunstyrelsen den 8 mars, är att skattesänkningar nämns som en möjlighet. Kris, katastrof och nedskärningar på 120 miljoner i november. 108 miljoner plus i mars och planer på sänkt skatt. Här går det fort.
lördag 6 mars 2010
Täby behöver en ny simhall
Vederhäftiga analyser och undersökningar visar att Täbys simhall har gjort sitt. Upprustningar och förbättringar kan hålla igång Tibblebadet några år till, men inte längre. Anläggningen är från tidigt 1970-tal, och grundläggande delar och nyckelfunktioner är i alltför dåligt skick.
Enligt sakkunskapen är det bästa att hallen rivs. Självklart ska inte en kommun som Täby stå utan en simhall. Därför måste en ny hall planeras under de närmaste åren. Jag och folkpartiet förordar att en ny simhall planeras på galoppfältet - i den del som ligger närmast motorvägen.
I anslutning till simhallen byggs en multi-hall för bollsporter, konserter, galor och utställningar. Här skulle bl. a innebandyn kunna husera i framtiden.
Nu vet vi inte ännu något bestämt om tidplanen för galoppfältet och våra visioner kan nog inte infrias under de närmaste åren. Vad vi däremot vet idag är, att Täby badminton flyttar till ny hall efter sommaren 2010. Ett mycket bra förslag är att den gamla hallen får vara kvar till det är dags att bygga på marken. Det lär dröja några år. Då skulle innebandyn och kanske annan trångbodd idrottsverksamhet redan nu till hösten få bättre förutsättningar. Nästan allt som behövs finns ju redan på plats.
Täby sportcentrum med många idrottshallar ska renoveras och rustas. Där simhallen ligger idag bör det kunna byggas bostäder.
Också Tibble Teater måste göras i ordning och rustas ordentligt. I nuläget går det inte att hyra teatern och på något oklara grunder används den bara av Tibble Fria Gymnasium och någon ytterligare verksamhet.
Totalt i Täby är det eftersatta underhållet beräknat till en kostnad på ca 350 mkr exklusive simhall, sportcentrum och teatern. Här handlar det om Täbybornas gemensamma egendomar och värden.
Folkpartiet har föreslagit att kanske hälften av kommunens / medborgarnas samlade placerade medel kan tas i anspråk. I nuläget handlar det om ca 615 mkr, men ingen vet hur länge den summan står sig. Ca 300 mkr är tillräckligt som kommunal reserv framöver. Stora värden går förlorade om kapitalförstöringen får gå för långt.
En långsiktig strategi bör utarbetas och redovisas öppet. Dessutom behöver vi framöver sätta av ca 50 mkr årligen till fastighetstekniskt underhåll. Så ska kommande överskott användas, inte till att sänka skatten.
Enligt sakkunskapen är det bästa att hallen rivs. Självklart ska inte en kommun som Täby stå utan en simhall. Därför måste en ny hall planeras under de närmaste åren. Jag och folkpartiet förordar att en ny simhall planeras på galoppfältet - i den del som ligger närmast motorvägen.
I anslutning till simhallen byggs en multi-hall för bollsporter, konserter, galor och utställningar. Här skulle bl. a innebandyn kunna husera i framtiden.
Nu vet vi inte ännu något bestämt om tidplanen för galoppfältet och våra visioner kan nog inte infrias under de närmaste åren. Vad vi däremot vet idag är, att Täby badminton flyttar till ny hall efter sommaren 2010. Ett mycket bra förslag är att den gamla hallen får vara kvar till det är dags att bygga på marken. Det lär dröja några år. Då skulle innebandyn och kanske annan trångbodd idrottsverksamhet redan nu till hösten få bättre förutsättningar. Nästan allt som behövs finns ju redan på plats.
Täby sportcentrum med många idrottshallar ska renoveras och rustas. Där simhallen ligger idag bör det kunna byggas bostäder.
Också Tibble Teater måste göras i ordning och rustas ordentligt. I nuläget går det inte att hyra teatern och på något oklara grunder används den bara av Tibble Fria Gymnasium och någon ytterligare verksamhet.
Totalt i Täby är det eftersatta underhållet beräknat till en kostnad på ca 350 mkr exklusive simhall, sportcentrum och teatern. Här handlar det om Täbybornas gemensamma egendomar och värden.
Folkpartiet har föreslagit att kanske hälften av kommunens / medborgarnas samlade placerade medel kan tas i anspråk. I nuläget handlar det om ca 615 mkr, men ingen vet hur länge den summan står sig. Ca 300 mkr är tillräckligt som kommunal reserv framöver. Stora värden går förlorade om kapitalförstöringen får gå för långt.
En långsiktig strategi bör utarbetas och redovisas öppet. Dessutom behöver vi framöver sätta av ca 50 mkr årligen till fastighetstekniskt underhåll. Så ska kommande överskott användas, inte till att sänka skatten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
