DN debatt om driftsformer, politisk retorik och lagtrots

Det var lite pirrigt att läsa DN på morgonen den 2 januari. Jag ska erkänna att brevlådan fick ett ovanligt tidigt besök. Hittills har min artikel på DN Debatt fått ett bra bemötande och många spännande kommentarer. I huvudsak handlar dessa om privatisering, Tibblegymnasiet, friskolor och om moderaternas lagtrots.

Det är trots allt lite märkligt att just moderaterna i Täby, en kommun där de själva styrt (just nu med egen majoritet) sen länge, har så liten tilltro till politikens förmåga att ge förutsättningar för utveckling av skolan. Nu har vi dessutom en borgerlig regering, vilket också borde stärka tillförsikten. Det är lättare att förstå en frustrerad borgerlig politiker i en helröd kommun med en röd regering som tillsammans driver skolan i en helt annan riktnig än den önskade.

I Täby kommuns Verksamhetsplan och budget för 2009 skriver tjänstemännen att kommunens egna skolor ska stå sig väl i konkurrensen. I moderaternas politiska text i samma dokument är målet att alla skolor i Täby ska vara friskolor. Förvirringen kan väl knappast illustreras tydligare?

När Tibbleskolan skulle knoppas av lugnades elever, personal och föräldrar med att inget skulle förändras. Allt skulle fortsätta som förut. En klar majoritet var emot avknoppningen, så det gällde att lugna de oroliga. Tibble är en bra skola i dag och var en bra skola redan tidigare. Det är mycket svårt att belägga några avgörande förbättringar som inte skulle kunna ha ägt rum med en kommunal rektor. Det är inte detta det handlar om.

Fråga 1 gäller varför det är så angeläget att omvandla bra kommunala skolor till friskolor?

Fråga 2 gäller varför detta i så fall inte ska följa de lagar och regler som gäller i samhället i övrigt när något av värde ska överföras från medborgarna till privata företag?

Det är riktigt att marknadsprinciper och korrekt anbudsförfarande oftast gynnar den som betalar mest. Om inte kvalitetskriterierna mycket tydligt har satts i första rummet. Det kan vara ett skäl till att utveckla den kommunala skolan i stället för att sälja den. Alternativet till korrekt och öppen hantering vid försäljningar är att politiker kan ge vad som helst till vem som helst på egna villkor.

Länk till artikeln och den efterföljande debatten:

Själv har jag i huvudsak fått positiva kommentarer, både från allmänheten och från andra politiker. Några inlägg känns mer bekanta än andra. Även politiker måste kunna erkänna att allt inte är svart eller vitt.

Det är viktigt med en fördjupad debatt utan reflexmässiga höger- och vänsterstämplingar. Politiker som tror att marknadens idealfunktioner rakt av kan tillämpas inom områden som helt betalas med skattepengar gör det lätt för sig. Jämförelser mellan skolor/förskolor och livsmedelsbutiker eller bensinmackar är väl ändå rätt korkade, men de finns.

Så länge vi har skolplikt och en avgiftsfri skola för alla, helt bekostad av skattemedel, finns ingen marknad i dess egentliga betydelse. Nationalekonomin motiverar det offentligas ansvar för skolan med ”positiva externa och långsiktiga effekter”. Hela samhället vinner på en sådan ordning.

Som vi ser utesluter inte denna ordning andra aktörer än de offentliga. Företag av olika former bidrar till att utvecklingen går framåt. Ett växande antal friskolor har varit bra för Sverige. Men, den avgörande frågan är vilken utgångspunkt vi har och vilken av de två till stora delar olika världarna som ska utgöra grunden. Jag menar att skolan som en offentlig angelägenhet för hela samhället måste vara utgångspunkten. Friskolor, företag, marknadstänkande, konkurrens och strävan efter vinst får anpassas efter detta.

Motsatsen går att skissera. En ”ren” marknad befriad från ”klåfingriga politiker” skulle mycket väl kunna tillhandahålla utbildning. Det kan finnas politiker som vill se en sådan ordning. Medborgarna skulle då få lägre skatt och sen själva bekosta utbildningen. Kostnaden hamnar på hushåll med barn. Den som inte har barn behöver inte betala för skolan. Prisbildningen skulle vara fri och dagens regelverk skulle vara uppluckrat.

Om någon vill se en sådan ordning hoppas jag på raka och tydliga besked och en öppen debatt.