Täbys preliminära bokslut ger 159 mkr i samlat överskott och inte 10 som budgeterats. Detta trots att kommunen sen 2006 har sänkt skatten med ca 100 mkr. Under 2009 har också 20 mkr extra avsatts till fastighetsunderhåll och 8 mkr till
s.k omstruktureringar för personalavveckling. I strikt ekonomisk mening var alltså 2009 ett mycket bra år.
Runt hälften av överskottet är ”tillfälliga” intäkter och kommer från ett ökad värde på värdepapper och från markförsäljningar. Av överskottet 2009 föreslås 65 mkr disponeras för eftersatt underhåll.(Det totala behovet har fastställts till ca 350mkr exklusive simhallen, Täby Sportcentrum och Tibble teater). Resultatet skulle då fastställas till 25 mkr för år 2009.
Under våren 2009 ökade oron i världsekonomin. Prognosen för skatteintäkter skrevs ner med 60 mkr. Utsikterna för åren 2010 – 2012 blev allt dystrare. Snabbt ratade moderaterna sin egen tvåårsbudget (2009 – 2010) från nov. -08 och beslutade om nedskärningar fram till 2012 på ca 110 mkr, varav 60 mkr 2010. I stora drag tas besparingarna på socialnämnden och barn- och grundskolenämnden.
Skatteintäkterna 2009 blev till slut 30 mkr bättre än vårens prognos, alltså bara 30 mkr sämre än vad som från början antagits. För år 2010 sköt regeringen till ytterligare 47 mkr. Det innebär att både 2009 och 2010 blir förhållandevis goda år. För 2010 beräknas ett överskott på 28 mkr. Mycket talar för att det kommer att bli minst 50 mkr.
Nu när man kan överblicka vårens panikåtgärder, visar det sig att ekonomin är och hela tiden har varit i god ordning. Varför måste vi då spara långt över 100 mkr, i huvudsak på barn, unga och äldre? För det första ser de prognoser kommunen följer för 2011 och 2012 fortfarande dystra ut och för det andra är stora besparingar tydligen inte något problem för moderaterna. De verkar mena att neddragningar aldrig påverkar verksamheten. Men, nedskärningarna ger negativa effekter. Täbys kostnader är redan mycket låga i förhållande till jämförbara kommuner.
Mycket information återstår innan vi vet vilka förutsättningar som gäller
2011 – 2012. Om utsikterna blir bättre och ekonomin stärks kan Täby komma i ett läge där vi har gjort stora nedskärningar, får sämre fungerande verksamhet och ett rejält överskott.
En fråga dyker med jämna mellanrum upp på min näthinna; är moderaternas mål billigare verksamhet och landets lägsta kommunalskatt, trots att det sällan sägs offentligt?
fredag 29 januari 2010
lördag 23 januari 2010
Därför nej till tidiga betyg
Dags för en blogg om den alltid lika aktuella betygsfrågan. Vilka funktioner ska betygen fylla? Som jag ser det är det i huvudsak tre. Betyg behövs för rangordning och urval, t ex för intagning till högre utbildning. Betygen ska också ge elever och föräldrar information om elevens resultat och prestationer. Att betyg också motiverar och stimulerar eleverna får också räknas in, även om det här finns olika åsikter.
Vilka argument förs fram av betygsmotståndarna? Det finns flera, men att unga elever kan se betyget på deras uppnådda resultat som ett betyg på deras person och ofta jämför sig med andra i stället för att se sin egen utveckling är argument som många håller med om.
Betyg i sig får aldrig vara det enda sättet att motivera unga elever. Att tydligt klargöra vad eleverna ska lära sig och vilka mål som ska uppnås måste, utöver nyfikenhet och barns inneboende lust att bli stimulerade och lära sig nya saker, kunna motivera lika bra som betyg. För yngre elever, under de första årskurserna, finns absolut inga behov av urval och rangordning, tvärtom. Om sex- och sjuåringar kan få slippa rangordning och ständiga jämförelser med andra är mycket vunnet.
Det viktiga och nödvändiga är att kontrollera att eleverna lär sig det som krävs. Att många elever länge genom missriktad omtanke kunnat fortsätta uppåt i skolåren utan att behärska det som krävs för den nya nivån är ett stort misslyckande. Vem kan delta i en simtävlig utan att ha lärt sig simma? Skolsystemet har i alltför stor utsträckning utgått ifrån att alla elever lär sig samma saker på samma sätt på lika lång tid och vid samma ålder. Så är det förstås inte.
De som förordar betyg från första klass eller ännu tidigare, t ex moderaterna här i Täby, ser betyg som en patentlösning. Jag är en varm anhängare av det system som läsforskaren Bo Sundblad utformat. Inför varje termin ska elever och föräldrar konkret förstå vilka moment som ska avhandlas och vad som krävs för att bli godkänd i varje moment. En godkändnivå är nödvändig och den ska sörja för att eleven sen med goda förutsättningar kan gå vidare till nästa nivå, t ex nästa skolår. Detta kallas förkunskapsprincipen. En sådan information säger mycket mer än ett abstrakt betyg i t ex matematik.
Dessutom är vårt betygssystem med i förväg fastställda kriterier i flera nivåer i allmänhet för svårt att förstå för de yngsta eleverna.
Betyg kan ges från år sex eller möjligen år fem. Innan dess är det bäst med skriftliga omdömen med i förväg beskrivna kursplaner med fastställda nivåer för godkänt.
Vilka argument förs fram av betygsmotståndarna? Det finns flera, men att unga elever kan se betyget på deras uppnådda resultat som ett betyg på deras person och ofta jämför sig med andra i stället för att se sin egen utveckling är argument som många håller med om.
Betyg i sig får aldrig vara det enda sättet att motivera unga elever. Att tydligt klargöra vad eleverna ska lära sig och vilka mål som ska uppnås måste, utöver nyfikenhet och barns inneboende lust att bli stimulerade och lära sig nya saker, kunna motivera lika bra som betyg. För yngre elever, under de första årskurserna, finns absolut inga behov av urval och rangordning, tvärtom. Om sex- och sjuåringar kan få slippa rangordning och ständiga jämförelser med andra är mycket vunnet.
Det viktiga och nödvändiga är att kontrollera att eleverna lär sig det som krävs. Att många elever länge genom missriktad omtanke kunnat fortsätta uppåt i skolåren utan att behärska det som krävs för den nya nivån är ett stort misslyckande. Vem kan delta i en simtävlig utan att ha lärt sig simma? Skolsystemet har i alltför stor utsträckning utgått ifrån att alla elever lär sig samma saker på samma sätt på lika lång tid och vid samma ålder. Så är det förstås inte.
De som förordar betyg från första klass eller ännu tidigare, t ex moderaterna här i Täby, ser betyg som en patentlösning. Jag är en varm anhängare av det system som läsforskaren Bo Sundblad utformat. Inför varje termin ska elever och föräldrar konkret förstå vilka moment som ska avhandlas och vad som krävs för att bli godkänd i varje moment. En godkändnivå är nödvändig och den ska sörja för att eleven sen med goda förutsättningar kan gå vidare till nästa nivå, t ex nästa skolår. Detta kallas förkunskapsprincipen. En sådan information säger mycket mer än ett abstrakt betyg i t ex matematik.
Dessutom är vårt betygssystem med i förväg fastställda kriterier i flera nivåer i allmänhet för svårt att förstå för de yngsta eleverna.
Betyg kan ges från år sex eller möjligen år fem. Innan dess är det bäst med skriftliga omdömen med i förväg beskrivna kursplaner med fastställda nivåer för godkänt.
onsdag 20 januari 2010
Tror Leif Gripestam (M) på sin egen retorik?
I ett färskt nyhetsbrev hyllar Leif Gripestam (M) sin egen politik. Täbys ekonomi är stark och överskottet 2009 landar runt 155 mkr. Och detta trots att kommunalskatten sänkts med 100 mkr sedan 2006. Folkpartiet har röstat för skattesänkningar, men inte alla.
Det trista är att han så konsekvent upprepar sina osanningar om Folkpartiet i Täby. Leifs huvudnummer har hittills varit påståendet att Folkpartiets budget för 2011 innehåller en skattehöjning. Detta trots att vi inte ännu tagit ställning till 2011, vi följer den gamla rutinen att göra budget för ett år i taget. Vi gör det när förutsättningarna är kända och underlag finns. Budget över ett år är i dessa tider nog så vanskligt och oförutsägbart. Av moderaternas två – årsbudget från 2008 återstår inte mycket. Den budgeten beräknade för övrigt ett nollresultat för 2010.
Detta var då enligt Leif höjden av ansvarstagande.
Folkpartiets budget för 2010 beräknade ett överskott på ca 4 mkr. Efter justering till följd av en felbedömning är ca 2 mkr en korrekt siffra. Vi använder överskottet och reserver på ca 40 mkr år 2010 för att inte göra de nedskärningar vi tycker får negativa effekter för invånarna, både på kort och på lång sikt. I vårt förslag gjorde vi i våra ögon rimliga besparingar på drygt 25 mkr. Täby kommuns budget omsluter drygt 2,5 miljarder.
Nu påstår Leif Gripestam (M) att ”Folkpartiet vill köra kommunen med
underskott 2010”. Det är en helt enkelt inte sant.
Ett budgetförslag för 2010 från FP med någon miljon i överskott är enligt Gripestam ansvarslöst. Men hans egen tvåårsbudget från 2008 med ett nollresultat var då höjden av ansvarstagande.
Frågan är om han till följd av upprepade och beslutsamma påståenden tror på sin egen retorik?
Det trista är att han så konsekvent upprepar sina osanningar om Folkpartiet i Täby. Leifs huvudnummer har hittills varit påståendet att Folkpartiets budget för 2011 innehåller en skattehöjning. Detta trots att vi inte ännu tagit ställning till 2011, vi följer den gamla rutinen att göra budget för ett år i taget. Vi gör det när förutsättningarna är kända och underlag finns. Budget över ett år är i dessa tider nog så vanskligt och oförutsägbart. Av moderaternas två – årsbudget från 2008 återstår inte mycket. Den budgeten beräknade för övrigt ett nollresultat för 2010.
Detta var då enligt Leif höjden av ansvarstagande.
Folkpartiets budget för 2010 beräknade ett överskott på ca 4 mkr. Efter justering till följd av en felbedömning är ca 2 mkr en korrekt siffra. Vi använder överskottet och reserver på ca 40 mkr år 2010 för att inte göra de nedskärningar vi tycker får negativa effekter för invånarna, både på kort och på lång sikt. I vårt förslag gjorde vi i våra ögon rimliga besparingar på drygt 25 mkr. Täby kommuns budget omsluter drygt 2,5 miljarder.
Nu påstår Leif Gripestam (M) att ”Folkpartiet vill köra kommunen med
underskott 2010”. Det är en helt enkelt inte sant.
Ett budgetförslag för 2010 från FP med någon miljon i överskott är enligt Gripestam ansvarslöst. Men hans egen tvåårsbudget från 2008 med ett nollresultat var då höjden av ansvarstagande.
Frågan är om han till följd av upprepade och beslutsamma påståenden tror på sin egen retorik?
tisdag 19 januari 2010
Täby missar skol-VM i badminton
Täby har nu missat chansen att få arrangera skol-VM i badminton. Svenska Skolidrottsförbundet och Täby Badminton har sedan mars 2009 arbetat för att få 2012 års skol-VM till Täby och den nya badmintonhallen.
Redan i februari gjordes ett program och planering för tävlingen vilket sedan följdes av en budget. Under hela 2009 försökte arrangörerna utan att lyckas få positiv respons från Täby kommun.
I början av december skrev Svenska Skolidrottsförbundets ordförande Leif Larsson ett brev till kommunstyrelsen vilket jag fick för kännedom. Han tror i brevet, med tanke på Täby Badminton och på den nya hallen, att Täby kommun är särskilt angelägen att i konkurrens med andra städer och länder få arrangera tävlingen. Så väl var det inte.
För anordnande av Skol-VM krävs stöd från och samarbete med den aktuella kommunen.
Förbundsordförande Larsson ville att Täby kommun skulle ställa sig positiv till arrangemanget och att föreningen får det stöd som ekonomiskt och kulturellt krävs för att genomföra tävlingarna. Detta skulle kunna ske genom ett förhandsbesked om stöd till den budget som föreningen gjort i samråd med Svenska Skolidrottsförbundet. Leif Larsson önskar i detta ärende en träff med ledningen för Täby kommun.
Nu har tiden runnit ut. Annan plats för skol-VM 2012 är utsedd. Täby kommun var inte intresserad. Vad jag förstår har brevet från början av december inte besvarats. Kanske anser den politiska majoriteten att detta inte är något som kommunen ska ägna sig åt. Regeringen har en annan uppfattning. I idrottspropositionen beskrivs behovet av stöd till arrangörer för att fler internationella evenemang ska förläggas i Sverige.
Det är å andra sidan inte första gången som den politiken som förs i Täby är en helt annan än den regeringen står för.
Redan i februari gjordes ett program och planering för tävlingen vilket sedan följdes av en budget. Under hela 2009 försökte arrangörerna utan att lyckas få positiv respons från Täby kommun.
I början av december skrev Svenska Skolidrottsförbundets ordförande Leif Larsson ett brev till kommunstyrelsen vilket jag fick för kännedom. Han tror i brevet, med tanke på Täby Badminton och på den nya hallen, att Täby kommun är särskilt angelägen att i konkurrens med andra städer och länder få arrangera tävlingen. Så väl var det inte.
För anordnande av Skol-VM krävs stöd från och samarbete med den aktuella kommunen.
Förbundsordförande Larsson ville att Täby kommun skulle ställa sig positiv till arrangemanget och att föreningen får det stöd som ekonomiskt och kulturellt krävs för att genomföra tävlingarna. Detta skulle kunna ske genom ett förhandsbesked om stöd till den budget som föreningen gjort i samråd med Svenska Skolidrottsförbundet. Leif Larsson önskar i detta ärende en träff med ledningen för Täby kommun.
Nu har tiden runnit ut. Annan plats för skol-VM 2012 är utsedd. Täby kommun var inte intresserad. Vad jag förstår har brevet från början av december inte besvarats. Kanske anser den politiska majoriteten att detta inte är något som kommunen ska ägna sig åt. Regeringen har en annan uppfattning. I idrottspropositionen beskrivs behovet av stöd till arrangörer för att fler internationella evenemang ska förläggas i Sverige.
Det är å andra sidan inte första gången som den politiken som förs i Täby är en helt annan än den regeringen står för.
onsdag 13 januari 2010
Var ska Täby växa?
I väntan på en utredning om förbättrad kapacitet för kollektivtrafiken planeras för Täbys utbyggnad till 80 000 invånare. Var någonstans är det tänkt att Täby ska växa? I huvudsak anges tre olika områden; Arninge, Täby Centrum/galoppfältet samt Roslags Näsby.
Ambitionerna för Arninge är i stort sett bra, men frågetecknen är många. Kan strandskyddet upphävas för att ge plats åt bostäder? Hur blir det med planerna på inomhusskidbacken Ullna Event Resort, projektet som var katalysator för hela områdets planering? När ska kollektivtrafiken för området planeras? Vart ska företag som äger sina fastigheter ta vägen om de vill flytta för att ge plats åt bostäder?
Täby Centrum rullar på och med tiden blir det säkert bra. Bostäder på parkeringsfältet och vid Grindtorpskyrkan är helt ok, husen vid Storstugan borde ha utgått. Införandet av parkeringsavgifter kommer att bli en nyhet för många. Som alltid blir det besvärligt under ombyggnadstiden, det gäller att hålla ut. Galoppfältet har rört sig avsevärt i rätt riktning, men att Galoppen nu är intresserad av en annan och bättre lokalisering är inte detsamma som att allt är klart och att fältet kan planeras för bostäder. Än återstår många hinder och svåra frågor.
Det mest självklara området för nya bostäder är stationsområdet vid Roslags Näsby. På bägge sidor om hållplatsen blir det nya bostäder. Kommunalhuset är uttjänt och kommer inte att fungera framöver. Stora underhållskostnader och renoveringar skulle krävas och dessutom fungerar inte huset som ett modernt kommunalhus ska göra. Totalt sett kan hela området mellan järnvägen, Centralvägen, Stockholmsvägen och Smedjevägen planeras för bostäder. Siffran är förstås oviss och högst preliminär, men 600 bostäder är utgångspunkten. Här passar det utmärkt med små och medelstora lägenheter.
Men då måste ett kommunalhus finnas någon annanstans. Planerna nu är att framöver ersätta det nuvarande kommunalhuset med ett mindre i Täby Centrum. Kommunen äger marken framför sjukhuset och det är där som ett nytt kommunalhus planeras. Att intäkterna från marken vid Roslags Näsby kommer att finansiera nybygget är en förutsättning.
Visst finns det fler områden för nya bostäder, men de större volymerna kan inrymmas i de tre ovan beskrivna områdena. Det är bra om Täby växer, men låt oss slippa årtals- och sifferexercis. Enklast skulle Täbys befolkning öka om boendeytan per person minskade till 1970-talets nivå. Då skulle vi bli 5-6000 fler Täbybor. Självklart ska inte någon på det sättet reglera folks boende. Det låter sig inte göras via politiska beslut, inte ens om ett parti har egen majoritet i fullmäktige.
Ambitionerna för Arninge är i stort sett bra, men frågetecknen är många. Kan strandskyddet upphävas för att ge plats åt bostäder? Hur blir det med planerna på inomhusskidbacken Ullna Event Resort, projektet som var katalysator för hela områdets planering? När ska kollektivtrafiken för området planeras? Vart ska företag som äger sina fastigheter ta vägen om de vill flytta för att ge plats åt bostäder?
Täby Centrum rullar på och med tiden blir det säkert bra. Bostäder på parkeringsfältet och vid Grindtorpskyrkan är helt ok, husen vid Storstugan borde ha utgått. Införandet av parkeringsavgifter kommer att bli en nyhet för många. Som alltid blir det besvärligt under ombyggnadstiden, det gäller att hålla ut. Galoppfältet har rört sig avsevärt i rätt riktning, men att Galoppen nu är intresserad av en annan och bättre lokalisering är inte detsamma som att allt är klart och att fältet kan planeras för bostäder. Än återstår många hinder och svåra frågor.
Det mest självklara området för nya bostäder är stationsområdet vid Roslags Näsby. På bägge sidor om hållplatsen blir det nya bostäder. Kommunalhuset är uttjänt och kommer inte att fungera framöver. Stora underhållskostnader och renoveringar skulle krävas och dessutom fungerar inte huset som ett modernt kommunalhus ska göra. Totalt sett kan hela området mellan järnvägen, Centralvägen, Stockholmsvägen och Smedjevägen planeras för bostäder. Siffran är förstås oviss och högst preliminär, men 600 bostäder är utgångspunkten. Här passar det utmärkt med små och medelstora lägenheter.
Men då måste ett kommunalhus finnas någon annanstans. Planerna nu är att framöver ersätta det nuvarande kommunalhuset med ett mindre i Täby Centrum. Kommunen äger marken framför sjukhuset och det är där som ett nytt kommunalhus planeras. Att intäkterna från marken vid Roslags Näsby kommer att finansiera nybygget är en förutsättning.
Visst finns det fler områden för nya bostäder, men de större volymerna kan inrymmas i de tre ovan beskrivna områdena. Det är bra om Täby växer, men låt oss slippa årtals- och sifferexercis. Enklast skulle Täbys befolkning öka om boendeytan per person minskade till 1970-talets nivå. Då skulle vi bli 5-6000 fler Täbybor. Självklart ska inte någon på det sättet reglera folks boende. Det låter sig inte göras via politiska beslut, inte ens om ett parti har egen majoritet i fullmäktige.
tisdag 5 januari 2010
DN debatt om driftsformer, politisk retorik och lagtrots
Det var lite pirrigt att läsa DN på morgonen den 2 januari. Jag ska erkänna att brevlådan fick ett ovanligt tidigt besök. Hittills har min artikel på DN Debatt fått ett bra bemötande och många spännande kommentarer. I huvudsak handlar dessa om privatisering, Tibblegymnasiet, friskolor och om moderaternas lagtrots.
Det är trots allt lite märkligt att just moderaterna i Täby, en kommun där de själva styrt (just nu med egen majoritet) sen länge, har så liten tilltro till politikens förmåga att ge förutsättningar för utveckling av skolan. Nu har vi dessutom en borgerlig regering, vilket också borde stärka tillförsikten. Det är lättare att förstå en frustrerad borgerlig politiker i en helröd kommun med en röd regering som tillsammans driver skolan i en helt annan riktnig än den önskade.
I Täby kommuns Verksamhetsplan och budget för 2009 skriver tjänstemännen att kommunens egna skolor ska stå sig väl i konkurrensen. I moderaternas politiska text i samma dokument är målet att alla skolor i Täby ska vara friskolor. Förvirringen kan väl knappast illustreras tydligare?
När Tibbleskolan skulle knoppas av lugnades elever, personal och föräldrar med att inget skulle förändras. Allt skulle fortsätta som förut. En klar majoritet var emot avknoppningen, så det gällde att lugna de oroliga. Tibble är en bra skola i dag och var en bra skola redan tidigare. Det är mycket svårt att belägga några avgörande förbättringar som inte skulle kunna ha ägt rum med en kommunal rektor. Det är inte detta det handlar om.
Fråga 1 gäller varför det är så angeläget att omvandla bra kommunala skolor till friskolor?
Fråga 2 gäller varför detta i så fall inte ska följa de lagar och regler som gäller i samhället i övrigt när något av värde ska överföras från medborgarna till privata företag?
Det är riktigt att marknadsprinciper och korrekt anbudsförfarande oftast gynnar den som betalar mest. Om inte kvalitetskriterierna mycket tydligt har satts i första rummet. Det kan vara ett skäl till att utveckla den kommunala skolan i stället för att sälja den. Alternativet till korrekt och öppen hantering vid försäljningar är att politiker kan ge vad som helst till vem som helst på egna villkor.
Länk till artikeln och den efterföljande debatten:
Själv har jag i huvudsak fått positiva kommentarer, både från allmänheten och från andra politiker. Några inlägg känns mer bekanta än andra. Även politiker måste kunna erkänna att allt inte är svart eller vitt.
Det är viktigt med en fördjupad debatt utan reflexmässiga höger- och vänsterstämplingar. Politiker som tror att marknadens idealfunktioner rakt av kan tillämpas inom områden som helt betalas med skattepengar gör det lätt för sig. Jämförelser mellan skolor/förskolor och livsmedelsbutiker eller bensinmackar är väl ändå rätt korkade, men de finns.
Så länge vi har skolplikt och en avgiftsfri skola för alla, helt bekostad av skattemedel, finns ingen marknad i dess egentliga betydelse. Nationalekonomin motiverar det offentligas ansvar för skolan med ”positiva externa och långsiktiga effekter”. Hela samhället vinner på en sådan ordning.
Som vi ser utesluter inte denna ordning andra aktörer än de offentliga. Företag av olika former bidrar till att utvecklingen går framåt. Ett växande antal friskolor har varit bra för Sverige. Men, den avgörande frågan är vilken utgångspunkt vi har och vilken av de två till stora delar olika världarna som ska utgöra grunden. Jag menar att skolan som en offentlig angelägenhet för hela samhället måste vara utgångspunkten. Friskolor, företag, marknadstänkande, konkurrens och strävan efter vinst får anpassas efter detta.
Motsatsen går att skissera. En ”ren” marknad befriad från ”klåfingriga politiker” skulle mycket väl kunna tillhandahålla utbildning. Det kan finnas politiker som vill se en sådan ordning. Medborgarna skulle då få lägre skatt och sen själva bekosta utbildningen. Kostnaden hamnar på hushåll med barn. Den som inte har barn behöver inte betala för skolan. Prisbildningen skulle vara fri och dagens regelverk skulle vara uppluckrat.
Om någon vill se en sådan ordning hoppas jag på raka och tydliga besked och en öppen debatt.
Det är trots allt lite märkligt att just moderaterna i Täby, en kommun där de själva styrt (just nu med egen majoritet) sen länge, har så liten tilltro till politikens förmåga att ge förutsättningar för utveckling av skolan. Nu har vi dessutom en borgerlig regering, vilket också borde stärka tillförsikten. Det är lättare att förstå en frustrerad borgerlig politiker i en helröd kommun med en röd regering som tillsammans driver skolan i en helt annan riktnig än den önskade.
I Täby kommuns Verksamhetsplan och budget för 2009 skriver tjänstemännen att kommunens egna skolor ska stå sig väl i konkurrensen. I moderaternas politiska text i samma dokument är målet att alla skolor i Täby ska vara friskolor. Förvirringen kan väl knappast illustreras tydligare?
När Tibbleskolan skulle knoppas av lugnades elever, personal och föräldrar med att inget skulle förändras. Allt skulle fortsätta som förut. En klar majoritet var emot avknoppningen, så det gällde att lugna de oroliga. Tibble är en bra skola i dag och var en bra skola redan tidigare. Det är mycket svårt att belägga några avgörande förbättringar som inte skulle kunna ha ägt rum med en kommunal rektor. Det är inte detta det handlar om.
Fråga 1 gäller varför det är så angeläget att omvandla bra kommunala skolor till friskolor?
Fråga 2 gäller varför detta i så fall inte ska följa de lagar och regler som gäller i samhället i övrigt när något av värde ska överföras från medborgarna till privata företag?
Det är riktigt att marknadsprinciper och korrekt anbudsförfarande oftast gynnar den som betalar mest. Om inte kvalitetskriterierna mycket tydligt har satts i första rummet. Det kan vara ett skäl till att utveckla den kommunala skolan i stället för att sälja den. Alternativet till korrekt och öppen hantering vid försäljningar är att politiker kan ge vad som helst till vem som helst på egna villkor.
Länk till artikeln och den efterföljande debatten:
Själv har jag i huvudsak fått positiva kommentarer, både från allmänheten och från andra politiker. Några inlägg känns mer bekanta än andra. Även politiker måste kunna erkänna att allt inte är svart eller vitt.
Det är viktigt med en fördjupad debatt utan reflexmässiga höger- och vänsterstämplingar. Politiker som tror att marknadens idealfunktioner rakt av kan tillämpas inom områden som helt betalas med skattepengar gör det lätt för sig. Jämförelser mellan skolor/förskolor och livsmedelsbutiker eller bensinmackar är väl ändå rätt korkade, men de finns.
Så länge vi har skolplikt och en avgiftsfri skola för alla, helt bekostad av skattemedel, finns ingen marknad i dess egentliga betydelse. Nationalekonomin motiverar det offentligas ansvar för skolan med ”positiva externa och långsiktiga effekter”. Hela samhället vinner på en sådan ordning.
Som vi ser utesluter inte denna ordning andra aktörer än de offentliga. Företag av olika former bidrar till att utvecklingen går framåt. Ett växande antal friskolor har varit bra för Sverige. Men, den avgörande frågan är vilken utgångspunkt vi har och vilken av de två till stora delar olika världarna som ska utgöra grunden. Jag menar att skolan som en offentlig angelägenhet för hela samhället måste vara utgångspunkten. Friskolor, företag, marknadstänkande, konkurrens och strävan efter vinst får anpassas efter detta.
Motsatsen går att skissera. En ”ren” marknad befriad från ”klåfingriga politiker” skulle mycket väl kunna tillhandahålla utbildning. Det kan finnas politiker som vill se en sådan ordning. Medborgarna skulle då få lägre skatt och sen själva bekosta utbildningen. Kostnaden hamnar på hushåll med barn. Den som inte har barn behöver inte betala för skolan. Prisbildningen skulle vara fri och dagens regelverk skulle vara uppluckrat.
Om någon vill se en sådan ordning hoppas jag på raka och tydliga besked och en öppen debatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
