Dags att ta New Public Management på allvar

Som professor Stig Montin skriver i sin utmärkta bok "Moderna kommuner" har kommunerna under några decennier strävat efter ökad effektivitet i huvudsak med förebilder från det privata näringslivet. Mindre politisk styrning och lägre skatter är den huvudsakliga ambitionen. Det har också kallats "företagifiering" eller "marknadsorientering". Tämligen oberoende av politisk majoritet har det successivt vuxit fram en ny filosofi för ledning av offentlig verksamhet. I stort handlar det om privatisering, konkurrens och valfrihet. Kärnan i filosofin är antagandet att marknad och konkurrens leder till ökad effektivitet och kvalitet även i offentlig sektor samt att inblandade aktörer är rationella i den meningen att de i första hand ser till sitt egenintresse eller sin egen ekonomiska vinning. Dessa två utgångspunkter behöver diskuteras. Kan ideala marknadsförhållanden med perfekt konkurrens och en "osynlig hand" som följer utbud och efterfrågan rakt av tillämpas i offentlig verksamhet? Är (egen) ekonomisk vinning den bästa eller enda drivkraften för att människor ska få något gjort? Om så inte är fallet, finns det då några risker med att utgå ifrån det? Först frågan om Homo Economicus. Andres Cervenka, ekonomijournalist på Svenska Dagbladet, redovisar i sin bok "Pengar" en del forskning. Slutsatsen är att lust, kreativitet, problemlösning och prestationer påverkas av så mycket mer än utsikterna till egen ekonomisk vinning. I boken "Drive" hävdar Daniel Pink, med stöd i forskning, att den förhärskande synen på vad som driver människor är hopplöst föråldrad. Ekonomisk belöning (t ex bonus) kan döda kreativitet, leda till kortsiktigt tänkande och uppmuntra oetiskt beteende. Det finns gott om tydliga och aktuella exempel. Självständighet, kontroll över sin egen situation, viljan att förbättra sig, att behärska det man gör och känslan av att bidra till något som är större än en själv är ofta starkare drivkrafter än pengar. Enligt Pink ignoreras denna kunskap av de flesta av dagens ersättningsmodeller. I psykologisk forskning hävdas att barns utveckling mellan 5 och 7 år innebär ökad känsla för rättvisa och större förmåga att förstå andras reaktioner och situationer. Under de första åren gäller det ofta att ta för sig så mycket som möjligt själv utan minsta hänsyn till andra. Det vore lite märkligt om det är det maktfullkomliga och självcentrerade förskolebarnet som ska vara normen för mänskligt beteende i stort. Israelen Daniel Kahneman fick Nobelpriset i ekonomi 2002 för att han tvärt emot gängse ekonomiteori visade att våra beslut inte alls är rationella och objektiva. Ekonomiskt beteende är ofta känslostyrt och kollektivt. Trots mängder av erfarenheter och forskning så dominerar förenklade föreställningar om "Homo economicus" och "marknaden" inte bara världsekonomin utan också i allt större utsträckning hur kommuner ska ledas och organiseras. Jag anser att forskningen tydligt visar att marknadsmekanismer i offentlig kärnverksamhet måste användas med försiktighet och efter ordentliga analyser. Den andra utgångspunkten för NPM, att konkurrens är det bästa eller enda sättet för att få bättre kvalitet och/eller lägre kostnader också i offentlig sektor,tål också att fundera över och ifrågasätta.

New Public Management och tidens trender

New Public Management är något som nämns allt oftare. Till exempel i Maciej Zarembas DN-artiklar om sjukvården, i upprop från barnmorskor och i ”läkarupproret”. Företrädare för Lärarnas Riksförbund, Polis- och Läkarförbunden skrev i DN att ”Våra yrken har kidnappats av ekonomernas modeller.” Sällan redovisas samlat vad NPM står för. Begreppet är mångfacetterat med olika tolkningar och användningsområden. NPM kan ses både som en dominerande ”överideologi” och som ett genomtänkt politiskt projekt som länge drivits av starka aktörer. Kärnan i filosofin (enligt professor Stig Montin) är antagandet att ”marknad och konkurrens leder till ökad effektivitet och kvalitet och att olika aktörer, såsom politiker, ledare, personal och medborgare är rationella i betydelsen att de i första hand ser till sitt egenintresse.” Statsvetaren Montin sammanfattar ideologin i fem punkter. A) Samhällsplanering och sociala reformer nedtonas och ersätts med fokus på lägre kostnader och mindre offentlig styrning. B) Offentlig verksamhet bryts upp i olika delar med beställning och produktion som nya ledord. C) En förskjutning sker från politiskt ledarskap till ”professionellt” ledarskap (”management”). D) En förskjutning sker från processkontroll till efterkontroll med mål- och resultatstyrning. E) Medborgarnas individuella rättigheter, särskilt rätten att välja, betonas starkt. Medborgarna har blivit kunder, offentligt verksamhet har blivit tjänsteproduktion och mätbara resultat (t ex pinnar eller poäng) styr i många fall resurstilldelningen. Som på en verklig marknad är det tänkt att ”olönsamma” enheter ska läggas ned eller slås ut. Och det vare sig det handlar om förskola, socialtjänst eller vårdboende. Över- och underskott i offentlig kärnverksamhet kallas numera slentrianmässigt för ”vinst” eller ”förlust”. Det är inte fråga enbart om beteckningar utan om en strategi. Jag tycker att detta behöver diskuteras ordentligt. Modellens två utgångspunkter både kan och behöver ifrågasättas. Är egen vinning, i första hand ekonomisk, den avgörande drivkraften för att människor ska åstadkomma något? Är konkurrens mellan olika aktörer det bästa (eller enda?) sättet för bra arbetsinsatser och effektivitet i den mest genuina offentliga verksamheten? Kan socialtjänst eller förskola jämställas med en perfekt fungerande kommersiell marknad? Jag tror inte det. Politik (offentlig verksamhet) och affärer med utgångspunkt från en verklig marknad har olika uppgifter, lyder under olika lagrum och finansieras på olika sätt. Skattepengar ska inte användas i affärer. Som regel ska offentlig verksamhet, både statlig och kommunal, bedrivas i öppen förvaltningsform och inte i aktiebolag. Marknadsmekanismer i offentlig verksamhet ska användas med omdöme och förstånd. Valda politiker kan aldrig avsäga sig ansvaret för skattepengarnas användning.

Om politik och affärer

I pressen kunde vi för en tid sen se rubriken ”Miljardsmäll för statliga bolag”. Det handlade om 2012 och tio statliga bolag med förlustsiffror. Störst förluster hade SAS (-985 mkr), ESS (forskning -348 mkr), Svevia (entreprenad – 320 mkr), Svedab (Öresundsbron – 251 mkr), Swedfund (riskkapital – 224 mkr) och Lernia (utbildning -96 mkr). Sammantaget gav ändå de statliga bolagen ett rejält överskott till staten, främst tack vare Vattenfall, LKAB och Svenska Spel. Statens samlade innehav på börsen ligger på ett värde över 100 mdr. På senare tid har Vattenfalls resultat som internationell spelare uppmärksammats och häromdagen rapporterades om stora förluster för statliga bolaget Green Cargo. I media hänvisades till ”förändrade marknadsförutsättningar”. I stat, kommun och landsting har det länge funnits ett omotiverat stort intresse av att bedriva verksamhet inom områden som marknaden sköter bäst själv. Det finns ca 2 000 kommunala och lanstingskommunala aktiebolag i Sverige. Alltför många ägnar sig åt uppgifter som inte kan betraktas som gemensamma angelägenheter. De årliga ägartillskotten med skattemedel är omfattande. Det innebär osund konkurrens, stora risker för skattebetalarna, minskad insyn och sammanblandning av roller och uppgifter. I nationalekonomins ABC redovisas pedagogiskt vilka skäl som motiverar offentlig finansiering och offentligt engagemang och varför det är viktigt att marknad och fria företag får sköta resten. Fri prissättning (rörligt pris) och fritt samspel mellan utbud och efterfrågan är en av flera grundbultar för en fungerande marknad. Å andra sidan är det märkligt att så mycket av det som enligt grundkursen inte lämpar sig för marknaden numera ska skötas av offentliga bolag under så marknadslika former som möjligt. Jag förstår ännu inte riktigt helt vitsen med att flytta posthantering, apotek, bilprovning, alarmhantering, flygplatssäkerhet och mycket annat till den marknadsekonomiska bolagssfären.

Både Roslagsbana och tunnelbana!!

För ca 30 år sedan sade Täbyborna nej till tunnelbana i en folkomröstning. Följden blev att tunnelutbyggnaden som kommit en bit norr om Mörby avbröts. Då gällde striden i någon mån Roslagsbana eller tunnelbana. Beslutet var möjligen hanterbart i en tid då tillväxten i Nordost var beskedlig och Täbys fullmäktigemajoritet fattat ett principbeslut om att Täbys invånarantal skulle förbli max 55 000 invånare.

Vid sekelskiftet ändrades inriktningen radikalt. Hela regionen startade ett arbete kallat RUFS (Regional utvecklingsplan för Storstockholm). Dåvarande landshövdingen tog oss kommunalråd i hand och lovade kraftigt utbyggd kollektivtrafik om kommunerna satsade stort på byggandet av nya bostäder. Sedan dess har Täby-Arninge samfällt i regionen utsetts till en regional kärna, Täby har vuxit till nära 65 000 invånare och i Stockholm Nordost med sex kommuner kan antalet invånare komma att öka med över 100 000 invånare på 20 år.
Att bygga fler bostäder är en nödvändighet, länet växer med ca 40 000 personer per år, och fler bostäder en del av vårt ansvar för hela regionen. I och med Täby Galopps flytt blir det möjligt att i Täby bygga fler bostäder än vi tidigare kunde veta.

Nordostkommunerna pläderade för ett nytt pendeltåg kallat Roslagspilen. Kommunerna i NO betalade själva för en grundlig utredning. Det visade sig vara en återvändsgränd och i länsplanen (samlad planering för all utbyggnad av infrastruktur) avsattes 20 miljoner för fortsatt utredning av möjligheterna till bättre kollektivtrafik för nordostsektorn först kanske 2017.

Med tanke på bostadsbyggande och planeringen av den regionala kärnan tyckte vi alla att detta var för sent. Nordostkommunerna hade begärt att detta skulle göras tidigare och samtidigt erbjudit hjälp med finansieringen av en utredning. Glädjande nog tillsattes utredningen av landstingets trafiknämnd i juni 2012. Det som ska studeras är Roslagsbanans möjligheter, alternativa tunnelbanelösningar, tvärförbindelser västerut och möjlig busstrafik.

Troligtvis kommer det i framtiden att bli ännu svårare att bilpendla än idag. Köerna växer, biltullarna höjs, bilbränslet blir dyrare och det blir allt svårare och dyrare att ha bil i innerstan. Samtidigt kommer antalet människor som behöver resa att öka rejält. Bara i centrala Täby kan det bli 8 – 12 000 fler bostäder.

Hur ser då alternativen ut?

Lite förenklat handlar det utöver frågan om tvärförbindelser västerut om två huvudalternativ för Stockholm Nordosts kollektivtrafik.  Det ena är troligen att enbart Roslagsbanan skulle sörja för resandet. Det andra alternativet är att tunnelbanan utöver upprustningen av Roslagsbanan på sikt skulle dras till Täby och Arninge.

Jag själv och Folkpartiet tror att det behövs både Roslagsbana och tunnelbana. Teoretiskt sätt skulle Roslagsbanan kunna öka kapaciteten väsentligt. Men invändningar finns och fördelarna med tunnelbana är många.

Roslagsbanan kan få upp till 180 meter långa tåg och väl utbyggda perronger. Med dubbelspår, nya vagnar och uträtning av kurvor kan hastigheten ökas ordentligt och restider kortas. Men barriäreffekterna är påtagliga och planskilda korsningar kommer att krävas i princip vid alla övergångar. Ökat buller är ett annat problem och både i Danderyd och i Täby kan läget bli ett annat än med tåg som passerar sällan i rimliga hastigheter.

Upprustningen av Roslagsbanan innebär stärkta möjligheter för två angelägna förbättringar. Tåget kan från Vallentuna dras till Arlanda, en sträcka på 13 km. Folkpartiet vill också att det åter planeras för tåg till Rimbo.

Utredningen ska också se om Roslagsbanan kan få den åtråvärda direktkontakten med city och med det regionala trafiknätet i övrigt.  I decennier har det pratats om att dra tåget till Centralen och numera diskuteras också en dragning till Odenplan.  Det handlar om en regelrätt flytt av Stockholm Östra eftersom stationsområdet i så fall nämns som tänkbart område för bostadsbyggande.

Ingen har hittills visat hur det skulle gå till, om det är realistiskt och vad som i så fall skulle krävas. Jag tvivlar starkt på att sådana lösningar är möjliga. Om Roslagsbanans kapacitet rent teoretiskt skulle kunna fördubblas är det nog säkrast att veta hur det ska fungera på Stockholm Östra. Det är egentligen den fråga som skulle utredas ordentligt först! Framtidens resenärer kommer inte att vilja göra en omstigning vid Östra Station, särskilt inte om det är kaotiskt trångt och möjligt att i rusningstrafik få plats först i tunnelbanetåg nr 2 eller 3. Direktanknytning med det regionala transportnätet är det verkligt avgörande.

En tunnelbana till Täby – Arninge blir på sikt nödvändig. Med tunnelbanan kommer man direkt till innerstan och city utan byten, den är driftsäker och effektiv året om och i ett eget system skapas inga kollisionsrisker eller barriäreffekter.

 

 

 

 

 

 

Folkpartiet i Täby om planeringen av Galoppfältet

Vi vill nämna fem grundbultar: Blandning och variation, överdäckning, offentlig verksamhet, trafikfrågor och medborgardialog.

Blandning och variation:Brist på variation kan leda till segregation. Blandning av upplåtelseformer, hustyper, hushöjder, fasadmaterial, användningsområde/innehåll. Det är lätt planera för koncentration av arbetsplatser längs E18 och järnvägen, men då kan den funktionsblandning som eftersträvas försvåras. Ett tydligt inslag av stadsradhus i en trädgårdsstadsdel kan kombineras med högre och mer koncentrerad bebyggelse i andra delar. Det är viktigt med olika upplåtelseformer och olika val av material. Vi vill gärna se tydliga inslag av trä- och tegelhus.

Överdäckning: För att bryta tendensen till inlåsning och avskärning, är överdäckning(ar) viktigare än tunnlar eller genomgångar eftersom de skapar sina egna förutsättningar och inte underordnar sig den befintliga strukturen. Detta är särskilt viktigt för att skapa flöden till och från Centralparken och vidare söder- och öster ut. Men också för förbindelsen till Täby Centrum. Förutsättningarna för en ca 300 -700 meter lång överdäckning med bebyggelse bör prövas seriöst. Värden som kan vinnas är inte bara ekonomiska.

Offentlig verksamhet: Detta har betonats i materialet, men det är viktigt att stadsparken blir minst 10 ha och att den löper utan avbrott samt med möjligheter till varierad användning, där vatten - både som "speglar" och i flödande form - är ett essentiellt inslag. Vattnet skapar förutsättningar för spontana aktiviteter och för kommers. Viktigt är också att stadsparken interagerar med de mindre och mer lokala parkerna.

Trafik: Det kan inte nog understrykas hur viktig trafiken till och från området är. En förutsättning för att kunna slutföra projektet som det nu skisseras är, att någon for av spårbunden kollektivtrafik tillkommer inom överskådlig tid. Därför ska det i alla sammanhang talas om förberedelser för kommande stationslägen – det räcker inte med att de inte ska ”omöjliggöras”.

Medborgardialog: De utställningar som nu har ägt rum kring de parallella uppdragen har säkert fyllt en viss funktion. Nu är det emellertid att gå ut brett och djupt med mycket information i flera omgångar till kommuninvånarna och att så lyhört som det bara är möjligt ta till sig deras synpunkter. Här kommer det att behövas professionell hjälp utifrån.

Övriga synpunkter:
Infartsparkering: Inte minst eftersom man räknar med att sänka parkeringsnormen inom området, är det viktigt att förlägga infartsparkeringen för Roslagsbanan och kommande banor så, att de inte blir ett komplement till parkeringsytorna inom området. Det förefaller därför lämpligt att använda den mark där "Rospiggen" ligger idag till parkeringsgarage i flera plan. Markens läge talar emot att boende på Galoppfältet skulle använda den för kompletterande parkering.

Planer/policys: Vissa planer som grönplan, miljöplan och översiktsplan räknas upp i materialet. Vi förutsätter att även gällande planer och policys i övrigt i kommunen beaktas.

Arbetsplatser: Det sägs i materialet att arbetsplatserna bör förläggas nära kommunikationspunkter. Det är emellertid också viktigt att, inte minst mot bakgrund av att det (i teorin) handlar om 10 000 arbetsplatser, området inte delas in i arbets- respektive bostadsområden. En levande stad kräver att det förekommer aktivitet under så många av dygnets timmar som möjligt över hela området.

Skola och bollhall/multihall: Eftersom det finns uppenbar risk för att "Rospiggen" inom kort i princip blir oanvändbar, måste rivas och ersättas med en ny hall, är det viktigt att mycket tidigt i den fortsatta processen bestämma läget för den nya skolan inom området och den gymnastik-/bollhall/multihall som kommer att behöva uppföras i anslutning till skolan. Ett lämpligt läge kan vara i områdets nordvästra del nära stationen, nära "Rospiggen" och nära Bergtorpsvägen.

"Historisk" byggnad: För att understryka och påminna om områdets tidigare användning vore det möjligen intressant att behålla någon av befintliga byggnader. Ett av de mindre stallen i området är uppfört relativt nyligen och skulle möjligen kunna passa som galoppmuséum/aktivitetshus/ ungdomsgård.

Två avslutande funderingar:
1.För att minimera risken av upprepning av byggnadsutformning inom området, vore det säkert lämpligt att engagera ett flertal arkitekter redan tidigt i processen. Det finns en uppenbar risk, tydligt illustrerad i de parallella uppdragen, att det i bästa fall kommer att bli fråga om en "variation på samma tema" om samma arkitekter ritar för stor del av bebyggelsen.

2.Det ligger slutligen en uppenbar risk i processen med successiv utbyggnad. De aktiviteter som det talas så mycket om, service, nöjen, kultur mm riskerar att komma till först i slutet på den långdragna utbyggnaden. Någonting betydelsefullt, något publikdragande måste därför skapas tidigt för att locka in andra aktörer.

För FP i Täby Mats Hasselgren/Jan-Åke Gunnarsson

Därför måste Täbys befolkning öka

Stockholms län växer så det knakar. Sedan flera år tillbaka beror det både på födelseöverskott och större inflyttning än utflyttning. Stockholm är landets främsta tillväxtmotor och många söker sig hit för att arbeta eller studera. Självklart krävs det då fler bostäder och bättre transportsystem. En dynamisk och väl fungerande regional arbetsmarknad kräver riktigt bra kollektivtrafik. Täby är en del av detta och det är bättre att planera i tid än för sent eller inte alls.

Allt i länet kan inte koncentreras till centrala Stockholm. Därför planeras sedan flera år regionala kärnor vilka ska medverka till att färre behöver åka till city. Täby ska bli en sådan kärna med bostäder, arbetsplatser, service, nöjen, kultur, idrott och bra kommunikationer. Den regionala kärnan ska växa fram i redan bebyggda områden som Roslags Näsby, Täby Centrum, Galoppfältet och Arninge. Roslagsbanan ska rustas och en förlängning till Arlanda planeras. Samtidigt kämpar vi vidare för ännu bättre spårtrafik (t ex. tunnelbana) och bättre tvärförbindelser.

Vi behöver fler skattebetalare och fler invånare i åldrarna 20 – 35 år. Vi behöver också fler studentbostäder, fler hyresrätter och fler bostäder för äldre. Med nya bostäder i ovan nämnda delar av Täby kan natur- och grönområden sparas. Bilbehovet kan bli mindre. Rätt planerad kan en tätare och mer stadsliknande bebyggelse bli mer miljövänlig och långsiktigt hållbar. Livsmiljön är det primära och även i tätbebyggda områden behövs det parker och olika inslag av grönt.

Folkpartiet har aldrig gillat det tidigare målet att Täby ska ha 80 000 invånare år 2030. Denna utgångspunkt är nu slopad och det viktiga är att vi växer på ett förnuftigt sätt. Verkligheten får styra hur många invånare vi blir och när. Halva Täby ska vara grönt och natur- och grönområden ska sparas. Det är bra att de tidigare planerna för Gripsvall med omnejd inte längre är aktuella. Tanken på en mer stadsliknande miljö, som lever även på helger och kvällar och där olika funktioner blandas, är tilltalande.

Det är viktigt att våra medborgare är införstådda och delaktiga i det som sker. Vi i Folkpartiet kommer att göra vårt bästa för att medverka till detta.

Om hemtjänsten i Täby

Kommunens hemtjänst svarar 2011 för ca 18 procent av det totala behovet. 29 olika företag står för resten. Andel hemtjänst i egen regi har stadigt minskat under en följd av år. Utgångspunkten har varit och är att olika aktörer ska ha lika villkor. Ersättningen (peng) ges i tre kategorier: omsorg och service, enbart ledsagning och avlösning samt enbart service. Kommunens biståndsbedömning avgör vilka insatser den äldre är berättigad till och därefter väljer personen vem som ska utföra tjänsten. Det går fort och är lätt att byta leverantör.

Ingenting talar för att det finns någon påtaglig skillnad mellan äldre som anlitar privat hemtjänst och äldre som anlitar kommunens. Om någon aktör inte kan tillgodose önskemål beror det oftast på tillfälligheter, personalbrist eller schemaproblem vare sig det är kommunen eller någon annan. Det finns inte något som tyder på att privat hemtjänst skulle vara bättre än den kommunala eller tvärtom. Det beror som vanligt på hur ledning och personal fungerar.

Alla som erbjuder hemtjänst ersätts lika för utförda och redovisade timmar.


Stadigt underskott i kommunens hemtjänst
Under en lång tid av år har kommunens hemtjänst redovisat underskott. För år 2011 kan det röra sig om 5-7 mkr. Pengar från andra områden inom socialnämndens verksamheter har skjutits till. I längden är detta inte hållbart. Det är varken rimligt eller lämpligt (och kanske olagligt) att betala högre ersättning till bara en aktör av 30 utan särskilda skäl. Skattebetalarna måste fråga sig varför många extra miljoner kan gå till en aktör när i stort sett samma tjänster kan fås från 29 andra.

Gjorda analyser och jämförelserFörst under 2011 har noggranna analyser gjorts och en mängd åtgärder har vidtagits. Analyserna visar att ersättningsnivåerna i Täby ligger relativt lågt men högre än t ex Danderyd, Lidingö, Stockholm och i jämnhöjd med Sollentuna och Solna. Även om ersättningsnivåerna ger förhållandevis lika villkor finns det andra faktorer som ger skilda ekonomiska förutsättningar. Kollektivavtal, rätt till heltid (med självvalda arbetstider), kommunala regelverk och krav på formell utbildning kan vara sådana faktorer.

• Kommunens personal har kortare arbetstid per vecka
• Kommunens personal har högre löner
• Övertalighet och personalfrågor hanteras på olika sätt

Genomsnittslönen för en undersköterska (23 000 kr) och för ett vårdbiträde (22 100 kr) i Täby är högre än i andra jämförbara kommuner i länet. Kommunen är bunden av kommunallagen med lokaliseringsprincip och förbud mot affärsverksamhet. En enskild leverantör kan få ägartillskott, ha stordriftsfördelar och kan erbjuda tilläggstjänster.

Vidtagna åtgärder är i nuläget otillräckliga
Självklart borde större ansträngningar ha gjorts för flera år sedan. Nu, 2011, är det väl sent. Antalet årsarbetare har minskat från 73 till 66, en halvtid som utvecklingsledare har avvecklats, antalet chefer per anställd kan inte bli lägre, antalet samordnare har minskat från 4 till 3 och två arbetsgrupper har slagits ihop. Återstående åtgärder som nämnts är förändring av arbetstiden och avveckling av två bilar. Även om (vilket är högst osannolikt) personalorganisationen skulle acceptera fler arbetstimmar per vecka utan lönepåslag förväntas ett underskott på flera miljoner 2012.

SLUTSATSER
Den borgerliga majoriteten i Täby har tvingats besluta att lägga ned kommunens hemtjänst. Detta ska inte medföra försämrad kvalitet eller lägre tillgänglighet. Samtidigt måste kontroll och uppföljning av alla aktörer i Täby skärpas. Vi måste veta att skattepengar används rätt och att det finns bra hemtjänst i Täby för alla som behöver.

Beslutet ger två negativa effekter. De som valt kommunens hemtjänst tvingas välja någon annan och om någon av något skäl framöver föredrar kommunal hemtjänst blir valfriheten för vederbörande inte fullständig. Dessutom finns det bland kommunens anställda säkert trogen personal som inte med automatik får nytt jobb hos de företag som får nya uppdrag. Övertalig personal hanteras enligt gängse regler och rutiner. Särskilda insatser kommer att behövas.

Men det är inte möjligt att permanent ge en aktör av många mer pengar än andra. Den som motsätter sig beslutet måste antingen;

a) redovisa ytterligare trovärdiga åtgärder som skulle få kommunens hemtjänst i ekonomisk balans utöver de som chefer och personal gjort och föreslagit eller

b) förespråka att pengen höjs så mycket för alla att kommunens hemtjänst klarar sig och därmed föreslå och finansiera en kostnadsökning på 20 – 30 mkr.

Det är enkelt att tycka att kommunen borde ha egen hemtjänst och det är lika lätt att göra politik av ett svårt beslut. Men det är betydligt svårare att i det faktiska dagsläget tala om hur kommunen skulle kunna behålla hemtjänst i egen regi.