Om politik och affärer

I pressen kunde vi för en tid sen se rubriken ”Miljardsmäll för statliga bolag”. Det handlade om 2012 och tio statliga bolag med förlustsiffror. Störst förluster hade SAS (-985 mkr), ESS (forskning -348 mkr), Svevia (entreprenad – 320 mkr), Svedab (Öresundsbron – 251 mkr), Swedfund (riskkapital – 224 mkr) och Lernia (utbildning -96 mkr). Sammantaget gav ändå de statliga bolagen ett rejält överskott till staten, främst tack vare Vattenfall, LKAB och Svenska Spel. Statens samlade innehav på börsen ligger på ett värde över 100 mdr. På senare tid har Vattenfalls resultat som internationell spelare uppmärksammats och häromdagen rapporterades om stora förluster för statliga bolaget Green Cargo. I media hänvisades till ”förändrade marknadsförutsättningar”. I stat, kommun och landsting har det länge funnits ett omotiverat stort intresse av att bedriva verksamhet inom områden som marknaden sköter bäst själv. Det finns ca 2 000 kommunala och lanstingskommunala aktiebolag i Sverige. Alltför många ägnar sig åt uppgifter som inte kan betraktas som gemensamma angelägenheter. De årliga ägartillskotten med skattemedel är omfattande. Det innebär osund konkurrens, stora risker för skattebetalarna, minskad insyn och sammanblandning av roller och uppgifter. I nationalekonomins ABC redovisas pedagogiskt vilka skäl som motiverar offentlig finansiering och offentligt engagemang och varför det är viktigt att marknad och fria företag får sköta resten. Fri prissättning (rörligt pris) och fritt samspel mellan utbud och efterfrågan är en av flera grundbultar för en fungerande marknad. Å andra sidan är det märkligt att så mycket av det som enligt grundkursen inte lämpar sig för marknaden numera ska skötas av offentliga bolag under så marknadslika former som möjligt. Jag förstår ännu inte riktigt helt vitsen med att flytta posthantering, apotek, bilprovning, alarmhantering, flygplatssäkerhet och mycket annat till den marknadsekonomiska bolagssfären.