New Public Management och tidens trender

New Public Management är något som nämns allt oftare. Till exempel i Maciej Zarembas DN-artiklar om sjukvården, i upprop från barnmorskor och i ”läkarupproret”. Företrädare för Lärarnas Riksförbund, Polis- och Läkarförbunden skrev i DN att ”Våra yrken har kidnappats av ekonomernas modeller.” Sällan redovisas samlat vad NPM står för. Begreppet är mångfacetterat med olika tolkningar och användningsområden. NPM kan ses både som en dominerande ”överideologi” och som ett genomtänkt politiskt projekt som länge drivits av starka aktörer. Kärnan i filosofin (enligt professor Stig Montin) är antagandet att ”marknad och konkurrens leder till ökad effektivitet och kvalitet och att olika aktörer, såsom politiker, ledare, personal och medborgare är rationella i betydelsen att de i första hand ser till sitt egenintresse.” Statsvetaren Montin sammanfattar ideologin i fem punkter. A) Samhällsplanering och sociala reformer nedtonas och ersätts med fokus på lägre kostnader och mindre offentlig styrning. B) Offentlig verksamhet bryts upp i olika delar med beställning och produktion som nya ledord. C) En förskjutning sker från politiskt ledarskap till ”professionellt” ledarskap (”management”). D) En förskjutning sker från processkontroll till efterkontroll med mål- och resultatstyrning. E) Medborgarnas individuella rättigheter, särskilt rätten att välja, betonas starkt. Medborgarna har blivit kunder, offentligt verksamhet har blivit tjänsteproduktion och mätbara resultat (t ex pinnar eller poäng) styr i många fall resurstilldelningen. Som på en verklig marknad är det tänkt att ”olönsamma” enheter ska läggas ned eller slås ut. Och det vare sig det handlar om förskola, socialtjänst eller vårdboende. Över- och underskott i offentlig kärnverksamhet kallas numera slentrianmässigt för ”vinst” eller ”förlust”. Det är inte fråga enbart om beteckningar utan om en strategi. Jag tycker att detta behöver diskuteras ordentligt. Modellens två utgångspunkter både kan och behöver ifrågasättas. Är egen vinning, i första hand ekonomisk, den avgörande drivkraften för att människor ska åstadkomma något? Är konkurrens mellan olika aktörer det bästa (eller enda?) sättet för bra arbetsinsatser och effektivitet i den mest genuina offentliga verksamheten? Kan socialtjänst eller förskola jämställas med en perfekt fungerande kommersiell marknad? Jag tror inte det. Politik (offentlig verksamhet) och affärer med utgångspunkt från en verklig marknad har olika uppgifter, lyder under olika lagrum och finansieras på olika sätt. Skattepengar ska inte användas i affärer. Som regel ska offentlig verksamhet, både statlig och kommunal, bedrivas i öppen förvaltningsform och inte i aktiebolag. Marknadsmekanismer i offentlig verksamhet ska användas med omdöme och förstånd. Valda politiker kan aldrig avsäga sig ansvaret för skattepengarnas användning.

Om politik och affärer

I pressen kunde vi för en tid sen se rubriken ”Miljardsmäll för statliga bolag”. Det handlade om 2012 och tio statliga bolag med förlustsiffror. Störst förluster hade SAS (-985 mkr), ESS (forskning -348 mkr), Svevia (entreprenad – 320 mkr), Svedab (Öresundsbron – 251 mkr), Swedfund (riskkapital – 224 mkr) och Lernia (utbildning -96 mkr). Sammantaget gav ändå de statliga bolagen ett rejält överskott till staten, främst tack vare Vattenfall, LKAB och Svenska Spel. Statens samlade innehav på börsen ligger på ett värde över 100 mdr. På senare tid har Vattenfalls resultat som internationell spelare uppmärksammats och häromdagen rapporterades om stora förluster för statliga bolaget Green Cargo. I media hänvisades till ”förändrade marknadsförutsättningar”. I stat, kommun och landsting har det länge funnits ett omotiverat stort intresse av att bedriva verksamhet inom områden som marknaden sköter bäst själv. Det finns ca 2 000 kommunala och lanstingskommunala aktiebolag i Sverige. Alltför många ägnar sig åt uppgifter som inte kan betraktas som gemensamma angelägenheter. De årliga ägartillskotten med skattemedel är omfattande. Det innebär osund konkurrens, stora risker för skattebetalarna, minskad insyn och sammanblandning av roller och uppgifter. I nationalekonomins ABC redovisas pedagogiskt vilka skäl som motiverar offentlig finansiering och offentligt engagemang och varför det är viktigt att marknad och fria företag får sköta resten. Fri prissättning (rörligt pris) och fritt samspel mellan utbud och efterfrågan är en av flera grundbultar för en fungerande marknad. Å andra sidan är det märkligt att så mycket av det som enligt grundkursen inte lämpar sig för marknaden numera ska skötas av offentliga bolag under så marknadslika former som möjligt. Jag förstår ännu inte riktigt helt vitsen med att flytta posthantering, apotek, bilprovning, alarmhantering, flygplatssäkerhet och mycket annat till den marknadsekonomiska bolagssfären.