Klart med budget för 2012 i Täby

Folkpartiet och övriga allianspartier har nu enats om budget för Täby 2012. Trots ett beräknat överskott i år och 2012 är det nödvändigt med återhållsamhet. Både 2013 och 2014 pekar i nuläget mot ett underskott och läget är osäkert. Skatten hålls oförändrad. Ett antal reformer och förslag på satsningar skjuts på framtiden. Olika åtgärder vidtas för att få bort underskott i olika kommunala verksamheter. Men det är viktigt att framhålla att inga nya besparingar eller nedskärningar görs 2012. Samtidigt finns det en rad positiva inslag, i första hand satsningar på förskola och kultur och fritid.

Jämfört med 2011 höjs förskolepengen med 2500 kronor för alla barn och dessutom kopplas en ökning med drygt 2 000 kronor per barn till ambitionen om fler förskollärare. Det blir också förbättrade villkor för familjedaghemmen. Totalt satsas ca 13 mkr 2012 och summan ökar 2013 och 2014. Fyra mkr tillförs elever med behov av särskilt stöd.

Till hösten 2012 öppnar de tidigare nedlagda filialbiblioteken i Gribbylund och Skarpäng och årliga kulturdagar införs. Föreningarnas aktivitetsbidrag höjs från 70 kronor till 90 per aktivitet. Redan i år har stödet höjts från 50 till 70 kronor.

En ny tjänst som miljöchef/miljöstrateg inrättas och huvuduppgiften är att utveckla och samordna kommunens miljöarbete.

Majoritetens slutgiltiga förslag bygger i huvudsak på det redan i juni presenterade förslaget från kommunchefen, ett dokument med nya förslag, många nya inriktningar och höjda ambitioner. Allt eller det mesta i linje med majoritetspartiernas gemensamma överenskommelse från hösten 2010.

I rådande läge är vi nöjda med budgetförslaget som alla fyra partierna står bakom. Ingen i en koalition kan få igenom alla sina önskemål. Kompromisser är nödvändiga. Dessutom är resurserna begränsade. Förskola, skola, kultur och fritid är hjärtefrågor för Folkpartiet i Täby och vi är noga med att genomföra det vi fått väljarnas stöd för.

Mer aktuellt och bakgrund om Tibbleskolan i Täby

Kammarrätten meddelade att kommunen bröt mot lagen i två viktiga avseenden; skollagens krav på ersättning enligt riksprislistan och kommunallagens krav på att inte ensidigt gynna en näringsidkare.

Kommunen hade 2007 ”sålt” skolan till rektorns företag och enbart tagit betalt för existerande utrustning. Beslutet överklagades, dåvarande länsrätten avslog klagomålen och efter ytterligare överklagande meddelade kammarrätten sin dom. Fullmäktiges beslut olagligförklarades och upphävdes. Om en skola säljs så ska det göras öppet och till marknadspris. Kommunen överklagade inte kammarrättens dom och denna vann då laga kraft.

När sedan beslutet om ”försäljning” till följd av den lagakraftvunna domen skulle återställas hävdade kommunens majoritet i juni 2009 att detta var omöjligt. De redan verkställda besluten och avtalen mellan Tibble Fria Gymnasium och Täby kommun kunde inte upphävas.

Kommunfullmäktiges beslut om detta överklagades och i min och andras framställan redovisades att Täby kommun mycket väl kunde säga upp hyresavtalet 2010 för avslut 2011 helt i linje med ordinarie hyresavtal. I ett sådant läge skulle inga avtal behöva brytas med risk för skadestånd som följd.

Enligt ett upprättat tilläggsavtal (ett tilläggsavtal till ett avtal som kammarrätten olagligförklarat och därför upphävt) hösten 2009 baserat på beställda och utomstående värderingar skulle TFG betala drygt 6 mkr i omgångar till kommunen. Inte för utrustning, utan för något slags marknadsvärde i efterhand. Samtidigt förlängdes hyresavtalet med ytterligare fyra år.

I juni 2011 kom förvaltningsrättens svar på överklagandena från 2009. Rätten menade att kommunen (i november 2009) gjort vad som var möjligt och avvisade klagomålen.

Jag har valt att inte överklaga den senaste domen. För det första har vi fyra allianspartier förbundit oss att inte göra detta, oavsett utfallet. (Givetvis kan inte partier överklaga beslut, självklart är det de ledande företrädarna för partierna det handlar om.) För det andra är det på alla tänkbara sätt fastställt att en kommun får sälja en skola, bara det görs på ett korrekt sätt. För det tredje så hade uppsägning av hyresavtalet 2010 varit en utmärkt och rimlig åtgärd. Nu behövde rätten två hela år på sig, nu är det för sent och en uppsägning idag skulle troligen leda till bekymmer för kommunen.

Rektorn som 2007 bildade ett företag och fick skolan från kommunen har nu sålt det vidare till en ny lärare på skolan (51 procent av aktierna). I avtalet mellan kommunen och TFG från 2007 sägs att aktiemajoriteten ska finnas hos personal eller ledningen på skolan. En intressant fråga är i vilken utsträckning den nya majoritetsägaren kan bindas av ett avtal som gjorts mellan Täby kommun och den förre huvudägaren.

Besök på Tibble Fria gymnasium

Häromveckan besökte jag och Barbro von Axelson (vice ordförande gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden) Tibble Fria Gymnasium. Vi träffade nye rektorn Håkan Söderström, Maj Dellström och flera i ledningsgruppen. En av dessa är Uffe Bennedich, en gång kollega till mig från tiden på Åva under 80-talet och en bra kompis och löparpartner. Vi hade ett bra samtal om skolan, om skolutveckling och kommande stora frågor.

Förvaltningsrätten har ännu inte avgjort frågan om Täby kommuns hantering av Kammarrättens utslag i Tibbleärendet. Kammarättens dom innebar att fullmäktiges beslut från 2007 upphävdes och förklarades olagligt. Den domen har vunnit laga kraft. I juni 2009 beslutade den dåvarande majoriteten om ett tilläggsavtal (till de upphävda avtalen) som innebar en tilläggsbetalning från TFG till Täby kommun och en förlängning av skolans hyresavtal till 2014.

Fullmäktigebeslutet och Täby kommuns hantering av domen överklagades av flera. De som överklagade menade att fullmäktiges beslut inte var tillräcklig åtgärd till följd av domen. Rätten har ännu inte tagit ställning till gjorda överklaganden.
Täbys nya allians har kommit överens om att invänta domen och att låta denna bli avgörande. Om rätten kommer fram till att fullmäktiges beslut från sommaren 2009 underkänns ska TFG:s hyresavtal sägas upp i enlighet med ordinarie hyresavtal som löper till 2014. Kommer rätten fram till att Täby kommun gjort rätt är frågan utagerad.

I dagsläget, innan rättens utslag kommit, är det inte alltför meningsfullt att spekulera om framtiden. Jag vill framhålla att Tibble har varit och är en bra skola. Dagens ledning är framsynt och arbetar offensivt för att utveckla skolan i enlighet med aktuella förändringar av gymnasieskolan i Sverige. Skolledningen och personalen gör ett bra jobb och medverkar till att skolans attraktivitet vidmakthålls. Tibble är och kommer att förbli en viktig och nödvändig del av nordostkommunernas utbud av gymnasieutbildning.

Och detta vare sig skolan drivs av Tibble Fria Gymnasium, av någon annan fristående aktör, av kommunen som tidigare eller som en kommunal friskola.

Hyresrätten het i Täbys valdebatt

I går, lördag 4 september, ordnade Hyresgästföreningen debatt i Täby Centrum. Ämnet var förstås bostäder i allmänhet och lägenheter med hyresrätt i synnerhet.
I Täby finns knappt 2 000 hyresrätter av ca 12 000 lägenheter. Andelen hyresrätter i Täby är således bland de lägsta i landet.

I slutet av 1990-talet sålde Täby sitt allmännyttiga bostadsföretag Täbyhus till Skandia. Sedan dess har bolaget sålts vidare och i princip alla hyresrätter ägs i dag av Akelius. Allt fler hyresrätter i Täby omvandlas till bostadsrätter. Inte bara Akelius bostadsbestånd utan också flera av kommunens få privata hyreslägenheter. Föreningen Kotten vid Viggbyholms station har omvandlats och diskussioner och ansträngningar pågår både i Södra Hägernäs och i området Fregattvägen i Näsbypark. Akelius verkar vara klart pådrivande för ombildningar och kan på olika sätt öka hyresgästernas intresse för detta.

Det finns ekonomiska och finansiella förhållanden som försvårar produktion och ägande av hyresrätter. Allt i den vägen bör analyseras noga och följas av förändringar.

Folkpartiet drev i förra majoriteten igenom att minst 10 procent av nya lägenheter som byggs ska vara med hyresrätt. Den ambitionen lever kommunen upp till. Men när omvandlingstakten ökar och nyproducerade hyresrätter inom några år blir bostadsrätter förblir antalet hyresrätter i Täby för lågt.

I debatten framförde jag Folkpartiet i Täbys åsikt. Av flera skäl behövs det fler hyresrätter i Täby. För det första är efterfrågan stor och behovet är påtagligt. Täby har besvärande få ungdomar mellan 20 och 35 år och genomsnittsåldern i kommunen ökar. Även andra människor, också äldre, vill bo i hyresrätt. Det finns Täbybor som inte kan eller vill binda eller låna de pengar som krävs för att köpa en bostad.
Oavsett vad en politiker själv föredrar måste vi respektera och utgå från invånarnas preferenser. Först då kan det bli verklig mångfald och ökad valfrihet.

För det andra behöver arbetsmarknaden i Täby, både offentlig och privat, arbetskraft som idag pendlar hit från andra förorter. De har helt enkelt inte råd att bo i Täby. Redan idag upplever näringslivet detta som ett problem, och lägenheter som byggs och ska byggas på Hägernäs Strand och i Täby Centrum är bostadsrätter med höga insatser.
Vi bejakar reglerna för omvandling av hyresrätter. De måste vara desamma i hela landet. I många kommuner är det angeläget att dela upp allmännyttan och få fler bostadsrätter. Vår ambition är att på alla tänkbara sätt medverka till att det byggs fler hyresrätter i Täby. Jag är övertygad om att det är möjligt. Men om regler och ekonomi även i fortsättningen gynnar och påskyndar omvandlingar till bostadsrätter finns det kanske bara en väg att pröva.

Med ett eget allmännyttigt bostadsföretag kan ett klokt planerat bestånd av hyresrätter bli permanent. Jag är principiell motståndare till kommunala företag, men här finns det kanske ingen annan lösning. Om en politiker tycker att det ska finns hyresrätter i Täby måste man också gå vidare och fundera på hur det ska kunna bli så. För övrigt tycker vi att det också raskt ska byggas fler studentbostäder i Täby.

Miljöplan för Täby antagen av kommunstyrelsen

Kommunstyrelsen har nu antagit en miljöplan för Täby kommun. Denna ska fastställas av fullmäktige den 21 juni. Planens huvudområden är vatten, luft och klimatpåverkan, natur samt infrastruktur och teknisk försörjning.

Planen är väl genomarbetad och ett steg i rätt riktning för Täby kommun. Miljömålen är indelade i inriktningsmål, effektmål och åtgärder och åtgärdsområden med nämnder och styrelser som ansvariga. Inriktningsmålen gäller begränsad klimatpåverkan, god vattenmiljö, halva Täby grönt och god bebyggd miljö. Effektmålen är ca 20 till antalet och förslagen till åtgärder ännu fler.

Folkpartiet begärde i kommunstyrelsen att planen skulle återremitteras. Skälen är att de ca 20 effektmålen är vaga och oprecisa och saknar alla de kännetecken som annars ska utmärka målstyrningen i Täby.

Målen är inte specifika, det anges inte vad som tydligt ska uppnås. Målen är inte mätbara och kan inte följas upp av nyckeltal eller konkreta resultat. Eftersom konkreta mål saknas är det omöjligt att veta om de är accepterade och om de uppfattas som relevanta av dem som ska genomföra dem. Det är också omöjligt att veta om målen är realistiska och de är inte heller tidsatta. I förslaget sägs att en översyn ska göras först i slutet av nästa mandatperiod.

I förslaget betonas också att miljöplanen är ett övergripande dokument och att alla verksamheter inom ramen för verksamhetsplan och budget ska ställa upp konkreta mål, tider och nyckeltal.

Vår uppfattning är att fullmäktige tydligt ska fastställa ett begränsat antal kommunövergripande effektmål och ansvaret för det sammanhållande arbetet ska ligga på kommunstyrelsenivå. De övergripande målen ska följas upp årligen. Täby kommun behöver också en miljöchef med ansvar att driva på och samordna arbetet.

Med den ordning som nu föreslås finns det tyvärr en stor risk att arbetet går långsamt och att det i slutänden (2014) kan visa sig att framstegen varit mycket begränsade. Vi tycker inte att hela ansvaret för kommunens miljöarbete kan hänvisas till nämnderna och dessutom bedrivas utan en samordnande och pådrivande chef med helikopterperspektiv.

Täby plats 31 i Fokus undersökning

I tidningen Fokus kommunranking på temat ”Här är det bäst att bo” för 2010 hamnar Täby på 31 plats av 290 kommuner. Det är bra placering även om det kan se illa ut att vi faller från 3:e plats 2009. Men, årets ranking är gjord på ett helt annat sätt än fjolårets.

Fokus har rangordnat kommunerna i fem olika kategorier; fundamentala faktorer, villkor för unga, för äldre, för familjen och för arbetslivsvillkor. En sammanvägning av placeringarna ger en totalplacering. Totalt bäst är Habo före Lomma, Vellinge, Lund och Kävlinge. Fjolårets segrare Danderyd hamnar på plats 14. Bäst i länet är Ekerö på plats 12.

Många kommuner som brukar toppa olika rankinglistor ligger längre ner i denna. Det handlar förstås om vilka variabler som valts. En given fråga som svar på undersökningens namn är bäst att bo för vem? Sammantaget har drygt 40 variabler av olika karaktär rangordnats.

Den totala ansatsen är ambitiös och varje variabel måste analyseras var för sig. Fokus redovisar varifrån uppgifterna kommer och hur man tänkt. Det är bra. Onekligen finns det här mycket information att hämta, begrunda och analysera.

Om Täby på plats 31 kan sägas följande. När det gäller allmänna förutsättningar är vi i topp tio när det gäller valdeltagande och ohälsotal. Bland de sämsta när det gäller flyktingmottagande, taxeringsvärden för småhus och serveringstillstånd. För dessa 15 variabler får vi totalt plats 20.

Täby för ungdomar får plats 100 i undersökningen men plats 61 i Fokus översikt. Här är vi i topp på gymnasiebehörighet och ungdomsarbetslöshet. I botten på lärartäthet (281), stöd till idrottsföreningar (275) och bruk av alkohol och tobak (227).

För äldre finns två toppresultat. Det är medellivslängd (7) och andel förvärvsarbetande pensionärer (13). Tillgänglighet (plats 243), kompetens i äldrevården (289) och personaltäthet (231) är mindre bra placeringar. Totalt blir det plats 100.

Klassen familj ger Täby plats 85. Pappaindexet ger plats 43, inkomstskillnader kvinnor – män plats 287 och råd att köpa villa plats 182. När Fokus i fjol baserade personaltäthet i förskola enbart på kommunala förskolor kom Täby på första plats. Nu ingår alla förskolor och då ligger Täby på plats 212.

Klassen att jobba ger Täby plats fem. Topp tio är medelinkomst, arbetslöshet och andel lågutbildade. Riktigt dålig placering ger bara andelen pendlare, plats 275.

Som vanligt måste varje variabel och källa granskas noga. En annan avgörande fråga är förstås i vilken utsträckning kommunen kan påverka det som mäts. Politiker ska nog inte omedelbart ta åt sig äran för medellivslängd, skilsmässor, utbildningsnivå eller många arbetande pensionärer. Kanske är personaltäthet i förskola, skola och äldreomsorg, personalens kompetensnivå och stödet till idrottsföreningarna mer påverkbara faktorer.

Moderaterna och Leif Gripestam (M) är lite väl pigga på att lyfta fram vissa undersökningar som sanna och viktiga utan analys och vare sig faktorerna kan påverkas av politiken eller inte.

Märkligt ras för Täby i näringslivsundersökning

Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet i kommunerna är viktig för många kommuner. Inte minst för att den får stort genomslag. Täby har länge tillhört topp 10men faller i årets upplaga från plats 8 till plats 38. Det är tråkigt och resultaten måste analyseras noggrant.

Nu är det inte så lätt att mäta ”företagsklimatet” i en kommun. Ännu svårare är det att se en klar koppling mellan det som kommunen själv faktiskt kan påverka och om kommunens insatser för företagsklimatet påverkar resultatet i undersökningen.

Svenskt Näringslivs undersökning bygger till stor del på enkätsvar från företagare i kommunen. Den del som bygger på statistiska variabler som infrastruktur, närheten till flygplats, skattesats etc. är svår att påverka på kort sikt och i den delen är det inga större förändringar.

Överlag är det sämre svar från företagarna i enkätdelen än förra året. Här handlar det bland annat om företagarnas syn på olika gruppers attityder till företagande. Den variabeln är inte helt lätt att påverka.

I delen om synen på kommunens service och infrastruktur är det självklart svårt att från ett år till ett annat ändra variablerna vägnät, tåg- och flygförbindelser. Det är svårt att veta i vilken utsträckning allvarliga driftsstörningar påverkar enkätsvaret.

Påtagligt sämre i årets enkätsvar är synen på konkurrensen från kommunen. Det är svårt att förstå hur Täby kommuns konkurrens med näringslivet skulle ha ökat. Visst finns det enstaka övertramp, men Täby kommun ägnar sig inte i stor skala åt att konkurrera med de lokala företagen. Om inte någon tar vissa politikers ambitioner att göra om kommunen till ett företag på fullt allvar.

Det som i första hand verkar vara värt en djupare analys är kommunens service, kommunens tillämpning av lagar och regler samt kommunens upphandling. I alla tre delarna kan kommunen säkert bli bättre.

Men det finns frågor även här. Om kommunens upphandlingsavdelning är strikt och inte gör något särskilt för företagen i kommunen, är det bra eller dåligt? Och om en enskild företagare begär något av kommunen som inte är rimligt och får ett nej, är det bra eller dåligt?

Jag föredrar djupare analys och viss försiktighet gentemot denna och många andra undersökningar av kommunerna i rankingform. Resultaten är ofta mycket osäkra. Det är viktigt att ta det med en nypa salt vare sig Täby är i topp eller som nu faller djupt. Det är klart att det är roligare att vara i toppen än längre ner på listan, inte minst för det prestigemässiga. Om det inte finns en tydlig koppling mellan kommunens åtgärder och resultatet i en undersökning är det svårt att ha en topplacering som uttalat mål.

Att hylla varje mätning som placerar den egna kommunen i topp och döma ut alla andra är en plågsam hållning. Ännu svårare blir det om samma mätning ena året är ett under av saklighet och rättvisa men nästa år till följd av en sämre placering för den egna kommunen betraktas som ovederhäftig.

Möjlig risk för konflikt – till vems nytta?

Den svenska skolan har problem Förändringar har skett men mycket återstår. Täby har bra skolor, men det finns här som på andra håll mycket att förbättra. Det avgörande i skolan är mötet mellan eleverna och lärarna. Fler duktiga lärare som har mer tid med färre elever är ett allmänt hållet men stabilt koncept. Men varken kommuner eller skolchefer brukar tala om färre elever i klasserna eller fler lärare i förhållande till antalet elever. På längre sikt är rekryteringen till yrket den viktigaste frågan. Vilka vill bli lärare i framtiden?

Med elevernas bästa för ögonen kan vi följa den återkommande och infekterade debatten om lärarnas arbetstider. Just nu pågår en offensiv från SKL (arbetsgivaren Sveriges Kommuner och Landsting) understödd av 198 skolchefer. På DN debatt skrev skolcheferna att facken måste tillåta att rektorer och lärare får komma överens om hur lärarnas tid ska planeras. Det normala idag är att läraren har 35 timmar reglerad arbetstid per vecka och 10,5 timmar förtroendetid. Med det senare menas att läraren själv får avgöra om lektioner ska förberedas och skrivningar rättas i skolan, hemma eller någon annanstans.

Täbys två skolchefer Homar Kadir och Lena Morin tillhörde undertecknarna. Undrar om de undertecknade artikeln på eget bevåg eller på uppdrag av den politiska ledningen.

Men redan idag är det möjligt att komma överens lokalt, så skolcheferna måste vara ute efter något annat. I Dagens Samhälle (SKL:s tidning) skriver Lena Hörngren på ledarplats att ”man måste centralt ge skolledarna beslutanderätt och verktyg för att hitta lösningar som passar den egna skolan. Lösningar med elevernas bästa för ögonen och som man beslutar om i dialog med medarbetarna.” Ordalydelsen är viktig. Målet är en 40–timmarsvecka och att skolledarna får beslutanderätt men det ska ske i dialog.

Denna envisa kamp känns både ålderdomlig och märklig. Från början var det en LO-kampanj som gick ut på att ingen minsann skulle ha fler lediga veckor på sommaren än någon annan. Det normala i dag är större frihet och större eget ansvar för de anställda. Om det är eleverna som är det centrala så måste vi fråga oss vad lärarna ska göra i skolan när eleverna inte är där? I genomsnitt är eleverna i skolan 22 – 26tim/vecka. Tid för gemensam planering, arbetslagarbete, ämneskonferenser m. m finns redan idag.

En stor del av lärarjobbet handlar om läsning, lektionsförberedelser, rättning och efterarbete. Så länge vi har klasser, lektioner och lärare som undervisar kommer det att vara så. Och då handlar det om arbete som varje lärare måste göra för sina lektioner och för sina elever. Visst ska lärare samarbeta, det görs redan idag,men allt lämpar sig inte för grupparbeten i skolan med andra kollegor.

De som förespråkar en 40-timmarsvecka för lärarna måste konkret redovisa sina skäl och förslag. Vem ska leda, organisera och utveckla lärarna när de tvingas vara kvar i skolan? Vad ska det kosta? Vem ska betala? De starkaste argumenten för läraryrket är utöver kärlek till ämnet glädjen av att undervisa, kontakten med eleverna, fler lediga veckor och den större frihet som hittills funnits i skolan. Om ökad kvalitet för eleverna är det viktigaste måste också elevernas tid i skolan öka. Mer tid för lärarna i skolan måste matchas med fler timmar för eleverna. Tyvärr nämns detta aldrig eller ytterst sällan.

Det som från arbetsgivarhåll förts fram sedan början av 1990-talet handlar tyvärr vanligen om hur mycket pengar som skulle kunna sparas om lärarna övergick till 40-timmarsvecka.

Här finns tyvärr risk för en verklig konflikt mellan arbetsgivare och personal. Jag ser inte på något sätt hur en ålderdomlig 40-timmarsvecka skulle kunna lösa några av dagens problem i skolan. Och en viktig fråga kvarstår; vem vill bli lärare i framtiden?

Nu satsas det på sommarjobb för unga, men inte i Täby

Dagens Nyheter rapporterar att sommarjobben i kommunerna är på väg tillbaka. Intresset är stort och en tredjedel av kommunerna har valt att erbjuda fler platser än i fjol. Orsaken är förstås att många ungdomar inte har de kontakter som ofta krävs. Sommarjobben ordnas både av kommuner och av det privata näringslivet. Lönerna i landet varierar mellan 22.60 kronor per timme och 96 kronor.

Stockholms kommun har 3000 sommarjobb. Staden har också utmanat företagen och de kommunala bolagen på att skaffa fler arbetstillfällen för unga. Arbetslinjen gäller och att ungdomar får tre-fyra veckors sommarjobb är mycket angeläget.

Täby kommun engagerade sig en gång i tiden med framgång för sommarjobb. Så inte nu längre. Folkpartiet avsatte i sin budget över en miljon kronor för sommarjobb.

Moderaterna och KD tycker inte att kommunen ska ägna sig åt detta. Kanske är förhoppningar om framtida skattesänkningar viktigare.

Här är ännu ett exempel på ett område där Täby kommun skiljer ut sig från flertalet andra kommuner. Det är dystert.

Täby behöver en ny simhall

Vederhäftiga analyser och undersökningar visar att Täbys simhall har gjort sitt. Upprustningar och förbättringar kan hålla igång Tibblebadet några år till, men inte längre. Anläggningen är från tidigt 1970-tal, och grundläggande delar och nyckelfunktioner är i alltför dåligt skick.

Enligt sakkunskapen är det bästa att hallen rivs. Självklart ska inte en kommun som Täby stå utan en simhall. Därför måste en ny hall planeras under de närmaste åren. Jag och folkpartiet förordar att en ny simhall planeras på galoppfältet - i den del som ligger närmast motorvägen.

I anslutning till simhallen byggs en multi-hall för bollsporter, konserter, galor och utställningar. Här skulle bl. a innebandyn kunna husera i framtiden.

Nu vet vi inte ännu något bestämt om tidplanen för galoppfältet och våra visioner kan nog inte infrias under de närmaste åren. Vad vi däremot vet idag är, att Täby badminton flyttar till ny hall efter sommaren 2010. Ett mycket bra förslag är att den gamla hallen får vara kvar till det är dags att bygga på marken. Det lär dröja några år. Då skulle innebandyn och kanske annan trångbodd idrottsverksamhet redan nu till hösten få bättre förutsättningar. Nästan allt som behövs finns ju redan på plats.

Täby sportcentrum med många idrottshallar ska renoveras och rustas. Där simhallen ligger idag bör det kunna byggas bostäder.

Också Tibble Teater måste göras i ordning och rustas ordentligt. I nuläget går det inte att hyra teatern och på något oklara grunder används den bara av Tibble Fria Gymnasium och någon ytterligare verksamhet.

Totalt i Täby är det eftersatta underhållet beräknat till en kostnad på ca 350 mkr exklusive simhall, sportcentrum och teatern. Här handlar det om Täbybornas gemensamma egendomar och värden.

Folkpartiet har föreslagit att kanske hälften av kommunens / medborgarnas samlade placerade medel kan tas i anspråk. I nuläget handlar det om ca 615 mkr, men ingen vet hur länge den summan står sig. Ca 300 mkr är tillräckligt som kommunal reserv framöver. Stora värden går förlorade om kapitalförstöringen får gå för långt.

En långsiktig strategi bör utarbetas och redovisas öppet. Dessutom behöver vi framöver sätta av ca 50 mkr årligen till fastighetstekniskt underhåll. Så ska kommande överskott användas, inte till att sänka skatten.

Täby – Arlanda på 30 minuter

Den som vill åka kollektivt från Täby till Arlanda måste åka via Stockholm för att ta Arlanda Express eller flygbussen. Resan tar minst 60 minuter.

Nu finns ett fantastiskt förslag som skulle halvera restiden från Roslags Näsby sett. Företrädare för SL besökte nyligen Täby och berättade om möjligheterna. En idéstudie som i princip är en regelrätt förstudie (utan samråd) visar att det egentligen knappt finns några invändningar mot planerna på en förlängning av Roslagsbanan till Arlanda.

Från Vallentuna kommun till Arlanda är det bara ca 13 km. De enda problemen utgörs av en del riksintressen i form av fornlämningar. Men SL ser flera olika sträckningar som tänkbara. Luftfartsverket har varit med och realistiska möjligheter till en hållplats mellan terminal 4 och terminal 5 finns. Roslagsbanan skulle sen kunna fortsätta till Märsta för andra tåganslutningar.

Ett av de stora problemen för Arlanda idag är utsläppen från allt fler bilar. Det är taxibilar, flygresenärer, folk som arbetar på Arlanda och många som ska lämna eller hämta med bil. Uppskattningar pekar på ett tänkbart antal resande med Roslagsbanan på över 10 000 per dygn.

Kostnaden kan landa på 2-3 mdr. Om allt skulle gå smidigt är det möjligt med invigning 2017 – 2018. SL:s styrelse behandlar ärendet den 23 mars. Nu finns alla möjligheter till en enkel, framsynt och miljövänlig investering. En investering som i motsats till många andra bygger på något som redan finns och som dessutom ska rustas upp under de kommande åren.

Det är sällan vi ser så klockrena investeringar. Pengarna kan komma från olika håll, t ex från staten, SL och Roslagståg. Om allt annat går som det borde gäller det att skaka fram dem. Och varför inte en bra investering i Stockholms Nordost/Roslagens kollektivtrafik som inte behöver 30 – 40 år eller mer av utredning och osäkerhet.

Om valfrihet och mångfald i Täby

I Täby finns ca 27 000 hushåll. Knappt hälften av dessa finns i flerbostadshus. Antalet hyreslägenheter är runt 2 000. Kommunen (Moderaterna + KD) sålde hösten 1999 kommunens fastighetsbolag Täbyhus till Skandia. Skandia sålde vidare till Akelius som lovade långsiktighet vilket alla partier och hyresgäster var nöjda med.

Nyligen har 150 lägenheter vid Viggbyholm sålts och nu föreslås ombildning av 400 lägenheter i Vallatorp och Näsbypark. Mycket talar för att denna generation Akelius är ute efter snabba pengar. Hyresgästföreningen hävdar att strategin går ut på att medvetet strunta i underhåll och skötsel för att motivera hyresgästerna att köpa lägenheterna. Kommunen är på väg att bli en kommun utan hyresrätter. I Täby produceras bara några 10-tal nya hyreslägenheter per år.

I Mitt I Täby uttalar sig kommunstyrelsens ordförande Leif Gripestam (M),han är inte orolig. ”Vi kan inte göra något åt det. Det här är upp till ägarna och hyresgästerna. Det är inte politikernas sak att förhindra det. Akelius har sagt att de vill förvalta hyresrätter långsiktigt och det hoppas jag att de ska göra, säger han.”

Det är i och för sig korrekt. Men kanske är det dags att framhålla värdet av mångfald och valfrihet även när det gäller boendeformer. Många vill bo i en hyresrätt och Täby är i skriande behov av bostäder för människor som inte vill eller kan betala köp på 1,5 - 6 mkr för en bostad. Det är inte mer lockande att pendla till jobbet i Täby från andra förorter än tvärtom. Det är i allra hösta grad en politisk uppgift att sörja för medborgarnas bästa och för mångfald och valfrihet även i boendet.

Med en pragmatisk inställning som inte utgår ifrån den boendeform jag själv föredrar är det ibland viktigt med fler bostadsrätter och ibland behövs det fler hyresrätter. I en kommun med enbart hyreslägenheter skulle jag förstås tala för fler bostadsrätter. Finns det (nästan) bara bostadsrätter måste krafttag tas för fler hyresrätter. Medborgarnas åsikter och preferenser ska respekteras även om jag själv föredrar något annat. Det är riktig valfrihet.

Ännu mer betygsförvirring – betyg på lärarna

Betyg är ett ord som bör hanteras med stor varsamhet. Många tror att införandet av betyg, gärna i riktigt många steg och väldigt tidigt, löser alla skolans problem. Det torde inte finnas några bevis för att detta är riktigt.

Nu ska dessutom på sina håll eleverna betygsätta sina lärare. I debatten finns också frågan om lärarnas löneutveckling ska påverkas av elevernas betygsättning. Detta måste ju vara en av de mer befängda idéerna på mycket länge. Men, å andra sidan finns det politiker som på allvar menar att lärarnas löner ska påverkas av de betyg eleverna uppnår. Studiemotiverade elever med bra stöd hemifrån = hög lön för läraren. Kämpa med omotiverade elever = låg lön.
Det är nästan lika vansinnigt.

Ordet betyg är ofta magiskt. Rangordning och urval underlättas av betyg, men blir det relevant och rättvist? Utvärderingar, resultatkontroll och allehanda viktiga bedömningar kan göras utan betyg. Jag har själv i många år använt anonyma utvärderingar av undervisningen och mig själv som lärare i gymnasiet. Oavsett om eleverna var nöjda eller missnöjda var det nyttig information.

Täby kommun har nu infört utvärdering av lärarna på bred front och mer betonat utvärdering än betygsättning. Det är bra. Dessutom berör detta år 6 – 9 i skolan. Tidigare än så ska det inte göras, i varje fall inte på samma sätt. Eleverna får själva t ex bedöma om de:

- uppmuntras att ta ansvar för eget lärande
- tycker att framförda åsikter tas på allvar
- förstår mål och kriterier
- av läraren får den hjälp som behövs
- tycker att läraren behandlar eleverna respektfullt
- tycker att läraren är förberedd inför lektionerna
- tycker att läraren varierar undervisningen

Täbys modell handlar inte om betygsättning av lärare. Utvärderingen är tänkt som hjälp för läraren att utvecklas och förbättra sitt arbete. Till viss del handlar det också om elevinflytande. Men lärarna ska inte rangordnas med några betyg och givetvis ska inte lönen sättas på sådana grunder.

Det är bra att äldre elever får utvärdera lärarna och undervisningen, men ordet betygsättning ska undvikas. Dessutom är det viktigt att detta görs seriöst. Risken för missgrepp och ovidkommande påverkan är påtaglig.

Täbys överskott 2009 blir 159 miljoner

Täbys preliminära bokslut ger 159 mkr i samlat överskott och inte 10 som budgeterats. Detta trots att kommunen sen 2006 har sänkt skatten med ca 100 mkr. Under 2009 har också 20 mkr extra avsatts till fastighetsunderhåll och 8 mkr till
s.k omstruktureringar för personalavveckling. I strikt ekonomisk mening var alltså 2009 ett mycket bra år.

Runt hälften av överskottet är ”tillfälliga” intäkter och kommer från ett ökad värde på värdepapper och från markförsäljningar. Av överskottet 2009 föreslås 65 mkr disponeras för eftersatt underhåll.(Det totala behovet har fastställts till ca 350mkr exklusive simhallen, Täby Sportcentrum och Tibble teater). Resultatet skulle då fastställas till 25 mkr för år 2009.

Under våren 2009 ökade oron i världsekonomin. Prognosen för skatteintäkter skrevs ner med 60 mkr. Utsikterna för åren 2010 – 2012 blev allt dystrare. Snabbt ratade moderaterna sin egen tvåårsbudget (2009 – 2010) från nov. -08 och beslutade om nedskärningar fram till 2012 på ca 110 mkr, varav 60 mkr 2010. I stora drag tas besparingarna på socialnämnden och barn- och grundskolenämnden.

Skatteintäkterna 2009 blev till slut 30 mkr bättre än vårens prognos, alltså bara 30 mkr sämre än vad som från början antagits. För år 2010 sköt regeringen till ytterligare 47 mkr. Det innebär att både 2009 och 2010 blir förhållandevis goda år. För 2010 beräknas ett överskott på 28 mkr. Mycket talar för att det kommer att bli minst 50 mkr.

Nu när man kan överblicka vårens panikåtgärder, visar det sig att ekonomin är och hela tiden har varit i god ordning. Varför måste vi då spara långt över 100 mkr, i huvudsak på barn, unga och äldre? För det första ser de prognoser kommunen följer för 2011 och 2012 fortfarande dystra ut och för det andra är stora besparingar tydligen inte något problem för moderaterna. De verkar mena att neddragningar aldrig påverkar verksamheten. Men, nedskärningarna ger negativa effekter. Täbys kostnader är redan mycket låga i förhållande till jämförbara kommuner.

Mycket information återstår innan vi vet vilka förutsättningar som gäller
2011 – 2012. Om utsikterna blir bättre och ekonomin stärks kan Täby komma i ett läge där vi har gjort stora nedskärningar, får sämre fungerande verksamhet och ett rejält överskott.

En fråga dyker med jämna mellanrum upp på min näthinna; är moderaternas mål billigare verksamhet och landets lägsta kommunalskatt, trots att det sällan sägs offentligt?

Därför nej till tidiga betyg

Dags för en blogg om den alltid lika aktuella betygsfrågan. Vilka funktioner ska betygen fylla? Som jag ser det är det i huvudsak tre. Betyg behövs för rangordning och urval, t ex för intagning till högre utbildning. Betygen ska också ge elever och föräldrar information om elevens resultat och prestationer. Att betyg också motiverar och stimulerar eleverna får också räknas in, även om det här finns olika åsikter.

Vilka argument förs fram av betygsmotståndarna? Det finns flera, men att unga elever kan se betyget på deras uppnådda resultat som ett betyg på deras person och ofta jämför sig med andra i stället för att se sin egen utveckling är argument som många håller med om.

Betyg i sig får aldrig vara det enda sättet att motivera unga elever. Att tydligt klargöra vad eleverna ska lära sig och vilka mål som ska uppnås måste, utöver nyfikenhet och barns inneboende lust att bli stimulerade och lära sig nya saker, kunna motivera lika bra som betyg. För yngre elever, under de första årskurserna, finns absolut inga behov av urval och rangordning, tvärtom. Om sex- och sjuåringar kan få slippa rangordning och ständiga jämförelser med andra är mycket vunnet.

Det viktiga och nödvändiga är att kontrollera att eleverna lär sig det som krävs. Att många elever länge genom missriktad omtanke kunnat fortsätta uppåt i skolåren utan att behärska det som krävs för den nya nivån är ett stort misslyckande. Vem kan delta i en simtävlig utan att ha lärt sig simma? Skolsystemet har i alltför stor utsträckning utgått ifrån att alla elever lär sig samma saker på samma sätt på lika lång tid och vid samma ålder. Så är det förstås inte.

De som förordar betyg från första klass eller ännu tidigare, t ex moderaterna här i Täby, ser betyg som en patentlösning. Jag är en varm anhängare av det system som läsforskaren Bo Sundblad utformat. Inför varje termin ska elever och föräldrar konkret förstå vilka moment som ska avhandlas och vad som krävs för att bli godkänd i varje moment. En godkändnivå är nödvändig och den ska sörja för att eleven sen med goda förutsättningar kan gå vidare till nästa nivå, t ex nästa skolår. Detta kallas förkunskapsprincipen. En sådan information säger mycket mer än ett abstrakt betyg i t ex matematik.

Dessutom är vårt betygssystem med i förväg fastställda kriterier i flera nivåer i allmänhet för svårt att förstå för de yngsta eleverna.

Betyg kan ges från år sex eller möjligen år fem. Innan dess är det bäst med skriftliga omdömen med i förväg beskrivna kursplaner med fastställda nivåer för godkänt.

Tror Leif Gripestam (M) på sin egen retorik?

I ett färskt nyhetsbrev hyllar Leif Gripestam (M) sin egen politik. Täbys ekonomi är stark och överskottet 2009 landar runt 155 mkr. Och detta trots att kommunalskatten sänkts med 100 mkr sedan 2006. Folkpartiet har röstat för skattesänkningar, men inte alla.

Det trista är att han så konsekvent upprepar sina osanningar om Folkpartiet i Täby. Leifs huvudnummer har hittills varit påståendet att Folkpartiets budget för 2011 innehåller en skattehöjning. Detta trots att vi inte ännu tagit ställning till 2011, vi följer den gamla rutinen att göra budget för ett år i taget. Vi gör det när förutsättningarna är kända och underlag finns. Budget över ett år är i dessa tider nog så vanskligt och oförutsägbart. Av moderaternas två – årsbudget från 2008 återstår inte mycket. Den budgeten beräknade för övrigt ett nollresultat för 2010.

Detta var då enligt Leif höjden av ansvarstagande.

Folkpartiets budget för 2010 beräknade ett överskott på ca 4 mkr. Efter justering till följd av en felbedömning är ca 2 mkr en korrekt siffra. Vi använder överskottet och reserver på ca 40 mkr år 2010 för att inte göra de nedskärningar vi tycker får negativa effekter för invånarna, både på kort och på lång sikt. I vårt förslag gjorde vi i våra ögon rimliga besparingar på drygt 25 mkr. Täby kommuns budget omsluter drygt 2,5 miljarder.

Nu påstår Leif Gripestam (M) att ”Folkpartiet vill köra kommunen med
underskott 2010”. Det är en helt enkelt inte sant.

Ett budgetförslag för 2010 från FP med någon miljon i överskott är enligt Gripestam ansvarslöst. Men hans egen tvåårsbudget från 2008 med ett nollresultat var då höjden av ansvarstagande.

Frågan är om han till följd av upprepade och beslutsamma påståenden tror på sin egen retorik?

Märkliga saker händer i Täby?

Den värdering som kommit fram till att Tibble Fria Gymnasium ska betala 6,6 mkr till Täby kommun kallas med kraft både av kommunen och av företaget som gjort den för oberoende. Samtidigt hänvisas i värderingen till uppdragsbrevet från Täby kommun. Företaget har alltså fått ett skriftligt uppdrag från kommunen. Det är i och för sig inget konstigt med det.

I måndags (16 november) bad jag att få ta del av detta uppdragsbrev. Givetvis är det intressant att se hur kommunen formulerat uppdraget till det företag som ska göra värderingen. Med viss förvåning mottog jag beskedet att detta var omöjligt. Kommunen överväger att hemligstämpla brevet. Jag framförde att kommunen är skyldig att lämna ut brevet eller snabbt återkomma med besked om så gjorts och på vilka grunder beslut om hemligstämpling i så fall fattats.

Idag, onsdag eftermiddag, har varken brev eller besked noterats. Det måste betraktas som ytterst märkligt att en ledamot av kommunstyrelsen inte får ta del av hur beställningen av värderingen ser ut. Jag förutsätter att fördröjningen har fullgoda skäl och att tanken på hemligstämpling avskrivs. Om kommunen väljer en hemligstämpling blir det mycket intressant att ta del av motiven för detta och vilket lagligt stöd man hänvisar till.

Det partipolitiska spelet i Täby trappas upp

Under den här mandatperioden har vid upprepade tillfällen alla partier i Täbys fullmäktige enats mot moderaterna. Irritationen har ofta varit påtaglig. När moderaterna före sommaren ställde sig bakom alla de ca 80 förslag till nedskärningar som på order utarbetats av kommunens tjänstemän steg missnöjet ytterligare. Den av fullmäktige fastställda budgeten för 2010 ändrades i hast av kommunstyrelsens moderater.

Alla fem partier i opposition, FP, C, KD, S och MP kom överens om att bli bättre förberedda än normalt inför budgetfullmäktige i november. Vi träffades för att se i vilka väsentliga frågor gemensamma yrkanden eller reservationer skulle kunna öka trycket på moderaterna och dessutom underlätta det praktiska. Mötet var inte särskilt hemligt, men inte heller utannonserat. Inte heller hade någon frågat Leif Gripestam (M) om lov.

I en partitidning (S) framkommer att detta möte väckt förhoppningar hos socialdemokraterna. Leif Gripestam går i taket och undrar reflexmässigt om folkpartiet nu ska gå ihop med socialdemokraterna. Det är givetvis helt taget ur luften men för den som följer politiken i Täby inget nytt. Alla som inte håller med moderaterna i Täby riskerar att med jämna mellanrum kallas för socialister. I en kommun där ca 80 procent röstar borgerligt är det givetvis naturligt med en borgerlig koalition. Väljarna har sista ordet och moderat envälde är inte bra för Täby.

Leif Gripestam skriver att han kontaktat övriga borgerliga partier med skriftlig information om de extra 47 mkr från staten. Det är helt korrekt. Jag fick ett mycket kortfattat A4-blad med rubriker och siffror. Sen slinter det till hos Leif. Han skriver att han erbjöd samarbete och diskussion om hur vi skulle kunna agera gemensamt och att bara KD valde att förhandla och sen ingå en ”alliansöverenskommelse” med M.

Detta är ren och skär lögn. Det fanns inte tillstymmelse till förslag om samarbete eller nyfikenhet på synpunkter eller argument. Jag var tacksam för det lilla och kan med mycket stor säkerhet påstå att ingen annan då fick något ”erbjudande” heller. Detta är en praktisk efterhandskonstruktion av Leif Gripestam.

Nu har det alltså bildats en allians mellan M och KD i Täby. KD har i flera omgångar varit lydiga följeslagare till moderaterna och nu tyckte tydligen Leif Gripestam m fl. att det började bli osäkert. Jag kan notera långt över 15 frågor och förslag i dagsläget och inför 2010 där KD inte har samma åsikt som M. Rent politiskt har KD fått med sig att två hemtjänsttimmar för alla över 80 år blir kvar och att avgiften för trygghetslarm inte höjs. Bra så! Vilka löften i övrigt som getts är inte känt. Det blir intressant att följa en plötslig och trolig omsvängning av KD i Täbypolitiken.

Nära 20 mkr mindre till förskolorna 2010

Det finns ett antal frågor jag gärna vill lyfta till en bredare debatt. Ett exempel är förskolans framtid i Täby. Trots regeringens 47 mkr till Täby och ljusare framtidsutsikter ska moderaternas besparingspaket för 2010, beslutat i juni, genomföras. Nästa år blir det nära 20 mkr mindre till förskolor och familjedaghem i Täby. Jämfört med övriga kommuner är kostnaden per barn redan bland de lägsta i landet liksom andelen utbildad personal. Personaltätheten i Täby ligger på en plats runt 150 av 290 kommuner.

Så här ska det bli. Inga ersättningar räknas upp 2010, förskolorna får bara 50 i stället för 60 procent av full ersättning för s. k 15-timmarsbarn och avgiften för de barn som bara får 15 timmar per vecka dubblas till full avgift. Det måste betraktas som stötande! Dessutom sparas runt 4 mkr som använts till barn i förskola med behov av särskilt stöd. Det sista kallas för effektivisering.

Samtidigt vill Täby locka till sig nya invånare och många barnfamiljer. Bilden av Täby är ett omfattande projekt som kostat flera miljoner. Nu är det dags för bred revolt mot nedskärningsplanerna! Moderaterna borde gå regeringen till mötes, värna kvaliteten i kommunens kärnverksamhet och undvika personalneddragningar.

Folkpartiet står för höjda anslag, minst 25 timmar för alla och självklart halv avgift för dem som nu bara ska få 15 timmar per vecka.