Dags att ta New Public Management på allvar

Som professor Stig Montin skriver i sin utmärkta bok "Moderna kommuner" har kommunerna under några decennier strävat efter ökad effektivitet i huvudsak med förebilder från det privata näringslivet. Mindre politisk styrning och lägre skatter är den huvudsakliga ambitionen. Det har också kallats "företagifiering" eller "marknadsorientering". Tämligen oberoende av politisk majoritet har det successivt vuxit fram en ny filosofi för ledning av offentlig verksamhet. I stort handlar det om privatisering, konkurrens och valfrihet. Kärnan i filosofin är antagandet att marknad och konkurrens leder till ökad effektivitet och kvalitet även i offentlig sektor samt att inblandade aktörer är rationella i den meningen att de i första hand ser till sitt egenintresse eller sin egen ekonomiska vinning. Dessa två utgångspunkter behöver diskuteras. Kan ideala marknadsförhållanden med perfekt konkurrens och en "osynlig hand" som följer utbud och efterfrågan rakt av tillämpas i offentlig verksamhet? Är (egen) ekonomisk vinning den bästa eller enda drivkraften för att människor ska få något gjort? Om så inte är fallet, finns det då några risker med att utgå ifrån det? Först frågan om Homo Economicus. Andres Cervenka, ekonomijournalist på Svenska Dagbladet, redovisar i sin bok "Pengar" en del forskning. Slutsatsen är att lust, kreativitet, problemlösning och prestationer påverkas av så mycket mer än utsikterna till egen ekonomisk vinning. I boken "Drive" hävdar Daniel Pink, med stöd i forskning, att den förhärskande synen på vad som driver människor är hopplöst föråldrad. Ekonomisk belöning (t ex bonus) kan döda kreativitet, leda till kortsiktigt tänkande och uppmuntra oetiskt beteende. Det finns gott om tydliga och aktuella exempel. Självständighet, kontroll över sin egen situation, viljan att förbättra sig, att behärska det man gör och känslan av att bidra till något som är större än en själv är ofta starkare drivkrafter än pengar. Enligt Pink ignoreras denna kunskap av de flesta av dagens ersättningsmodeller. I psykologisk forskning hävdas att barns utveckling mellan 5 och 7 år innebär ökad känsla för rättvisa och större förmåga att förstå andras reaktioner och situationer. Under de första åren gäller det ofta att ta för sig så mycket som möjligt själv utan minsta hänsyn till andra. Det vore lite märkligt om det är det maktfullkomliga och självcentrerade förskolebarnet som ska vara normen för mänskligt beteende i stort. Israelen Daniel Kahneman fick Nobelpriset i ekonomi 2002 för att han tvärt emot gängse ekonomiteori visade att våra beslut inte alls är rationella och objektiva. Ekonomiskt beteende är ofta känslostyrt och kollektivt. Trots mängder av erfarenheter och forskning så dominerar förenklade föreställningar om "Homo economicus" och "marknaden" inte bara världsekonomin utan också i allt större utsträckning hur kommuner ska ledas och organiseras. Jag anser att forskningen tydligt visar att marknadsmekanismer i offentlig kärnverksamhet måste användas med försiktighet och efter ordentliga analyser. Den andra utgångspunkten för NPM, att konkurrens är det bästa eller enda sättet för att få bättre kvalitet och/eller lägre kostnader också i offentlig sektor,tål också att fundera över och ifrågasätta.